all i can do is try

I wish I hadn't seen all of the realness
And all the real people are really not real at all
The more I learn, the more I learn
The more I cry, the more I cry
As I say goodbye to the way of life
I thought I had designed for me

And all I can do is try



Mina brudar Melisa och Nina hälsade på i helgen. Come back soon.


Onödiga uttryck.

Jag kan inte påstå att jag har det bästa ordvalet alltid eller ordboken. Men jag vill ändå ta upp ämnet.
Det finns vissa symboler, ord eller benämningar som för många människor inte har mycket kraft eller betydelse alls i sig. Dock så finns det även de som av samma sak blir sårade, ledsna, mår dåligt, påminda om hemska upplevelser, som skapar hat osv osv. Jag är den typen som försöker låta bli att säga sådana för att jag själv vet hur det är utifrån erfarenheter.

Före detta Jugoslavien kriget. Många invånare i det dåvarande landet var ortodoxa, vilket innebär att de tror på fadern, sonen och den helige anden. Detta visar de genom att ta upp tre fingrar, tummen, pekfingret och långfingret. Under krigets gång var detta en symbol för hat mot andra religioner och folkslag. Man använde det även i många liknande sammanhang efter kriget, och det används fortfarande idag i just samma syfte.

Personligen har jag en förståelse som inte många andra människor har i blodet. Jag är godtrogen och vill alltid, alltid tro det bästa och att människor egentligen inte menar det. Men samtidigt så var jag där, dock inte på samma sätt som många fler var. Deras mammor, bröder, döttrar & söner blev kallblodigt mördade i kriget där de tre fingrarna stolt visades upp upprepande gånger. Även om symbolen står för något annat så kommer den för resten av livet i dessa människors ögon kopplas till ett mord.

Fortfarande så kan inte lilla jag sudda ut det symbolen i grund och botten betyder. Däremot har jag alltid ansett och kommer alltid anse att religion är en privatsak. Sverige är ett klokt land, som inte har haft krig på nästan 200 år, och det är inte utan anledning. För som vi i Sverige känner till så är politik & religion två väldigt känsliga ämnen. Min mening är helt enkelt att man kan välja sina tillfällen för vissa uttryck.


Du lät henne komma närmre..

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min






Ett inlägg till Mamma.

Mama, znam da mi citas blogg, prestani!

Mamma, jag vet att du läser minn blogg så, sluta!

:)

Högskolenivå.

Idag fick vi vårt tentaresultat i en kurs vi gjorde nyligen. Detta får man självklart reda på när man vaknar och ser att folk skrivit på sin status på facebook att de antingen har en dålig dag eller att de har klarat av tentan. Jag blir glad när mina vänner har klarat tentan, det blir jag verkligen. Även om jag själv inte har gjort det, vilket jag i detta fall heller inte gjort. Man blir ledsen och besviken på sig själv varje gång man får ett dåligt resultat, det är nästan en självklarhet. Och jag vet att man inte kan grubbla över det för mycket och det gör jag inte heller.

Men det underlättar ju absolut inte att alla som klarat den går runt och skriker om det. Det får inte oss andra att må ett dugg bättre. Snarare tvärtom. Det jag inte förstår är hur folk tänker när de gör just detta. Om jag klarar en tenta är jag glad för min skull men då går jag inte runt och säger det om inte någon frågor självfallet. Vi kämpar alla för oss själva, det är faktiskt ingen tävling.

Tävlingen börjar först i arbetslivet, för då spelar inte betygen någon roll. Då spelar egenskaper, erfarenhet och ett cv den största rollen. Så huvudsaken är att man har klarat sin utbildning, oavsett om det blir samtidigt som alla andra eller inte. Någon vacker dag kommer vi alla, som inte ger upp för några omtentor, stå där med vår examen och ett minne för livet från vårt underbara studentliv som vi aldrig kommer kunna uppleva någon annan gång i livet. Kanske kommer vi vara ännu mer stolta över den just för att vi kämpat oss igenom denna tid i livet och lärt oss fruktansvärt mycket om oss själva och fått nya kunskaper.

Jag saknar min syster. Hon kommer på torsdag. Jag räknar minuterna.

Days passing..

Dagarna bara försvinner känns det som. Nu är det cirka 3 veckor kvar innan vi får sommarlov, jag jobbar en sista helg och sedan åker jag och Karin till Kroatien den 9e juni. Resan bokades idag och we are so going to have the time of our lifes. Jag längtar så mycket att jag har gåt runt och skuttat hela dagen. Jag kom på nu att jag inte varit på en solsemester på 2 år och det känns bara onormalt för att vara jag. Jag älskar semester, fest, mat, andra platser, kultur osv osv. Nu flyger vi till Zadar och sedan blir det Makarska Rivieran. Det är en stad som är full av liv och som jag faktiskt besökte för cirka 10 år sedan också. Sedan blir det en sväng även till Bosnien. Karin ska få äran att se mitt hemland.

Jag är attraherad av en person som jag absolut inte hade förväntat mig att bli attraherad av. Ville bara nämna ämnet när det faktiskt kan vara så att andra faktorer än bara utseendet spelar in. Ett bra exempel på detta är nog Charlotte i SATC som har det bästa sexet i sitt liv med den sista hon trodde juste detta om på jordklotet. Det känns lite som en sådan situation.

Min kära syster kommer förhoppningsvis hit i dagarna. Jag känner att jag behöver henne.

Såg btw Step Up 2 i förrgår och den var helt underbar. Nu ska jag sätta på musik och dansa.

Här får ni bli lite avundsjuka..


Mardrömmar pga studie - ångest.

Jag vaknade precis upp från en faktiskt väldigt hemsk dröm. Jag skulle gissa på att jag drömde den pga att jag la mig vid nio på kvällen igår för att jag hade huvudvärk, fast jag egentligen hade kunnat plugga. Har nämligen en omtenta på lördag, som jag nu gör för tredje gången.

Drömmen handlade om att jag helt enkelt inte hade klarat tillräckligt många poäng, kommer inte riktigt ihåg men det var någon form av begränsning. Denna gjorde att jag inte ansågs vara en bra student och var tvungen att spärras in. Jag och två andra tjejer fick bo i ett rum tillsammans där vi inte fick ha något annat än typ böcker. När man skötte sig riktigt bra fick vi låna telefonen ibland också.
Det värsta var att det fanns någon "boss" för det hela som vi var tvungna att kalla pappa. Han var alkoholist men styrde ändå detta. Två andra män kom och hälsade på ibland för att titta till oss, de var jättesliskiga och verkade vara vänner med bossen. Fast när de var där så fick vi kanske gå på promenad för att han var på bra humör.
Dock så gjorde jag misstaget en gång att jag råkade välta en av männens öl flaska på golvet och lite öl spilldes.
Mitt misstag var att jag sa:
- Kan du ta samma flaska? (för den hade inte gått sönder, bara spillts ut lite från)
- NEJ, jag vill ha en ny! Svarade han, skitsur.

Efter det fick jag även be om ursäkt väldigt snällt till vår så kallade pappa. Jag skämdes så mycket och tänkte bara varför varför skötte jag mig inte i skolan.

Jag drömmer det här för att jag inte är den typ av människa som bara kan släppa en sådan sak som att jag inte kunde plugga pga huvudvärk. Jag psykiskt bestraffar mig själv med ångest. Och jag har aldrig haft sådan ångest som under de här 4-5 månaderna. Det är riktigt hemskt faktiskt. Det spelar ingen roll om man pluggat eller inte egentligen, för man kan alltid plugga mer. Det är massiva mängder av plugg som ska göras många gånger.

Wish me luck med plugget idag.

Mitt horoskop stämmer inte lite idag:

Hälsa
Oro och konflikter runt dig tär på ditt humör. I viss mån kan idrott, gärna lagsport, ta bort dina frustrationer.

Idag blir det träna!

Arbete
Arbetet kan kännas betungande idag och det är tyvärr inget son du kan göra någonting åt. Försök bara att göra det bästa av dagen.

That is exacly what i intend to do.

Saker bara jag lyckas med.

Min vän Moa skulle komma i fredags och jag hade hållt igång hela dagen och som många gånger förut allmänt stressat upp mig själv utan anledning. Jag ska alltid hinna med allting nämligen.

1. Plånbok borta, panikslagen
- går runt och letar i ca en timme, rotar igenom varje millimeter i mitt rum
-hämtar Moa på stan, lugnar ner mig
-kommer tillbaka och upptäcker plånboken i mitt kylskåp i systemetpåsen med spriten
-sick
2. Alla mina nycklas saknas
- what the f
- letar ett tag tills jag äntligen frågar Moa som berättar att jag lämnat de i dörren utanför, kul
3. Framme på förfesten och mobilen lost
- ringer till min mobil, alla lyssnar men inget hörs
- ringer till taxibolaget vi åkte med nyss
- chauffören kör tillbaka asförbannad med min mobil

Snacka om att tappa huvudet. Som tur är blev kvällen ändå väldigt lyckad, för att inte tala om helgen.
Det vill säga om man bortser från att jag klackades på samma fot en gång på fredagen och en gång på lördagen. Nu är den svullen som fan och extremt blå.


Hope.



Nästa sommar spenderar jag förhoppningsvis i mitt älskade Berliiiin!