Jag, som chef.
Känner verkligen att det är värt att kämpa för, och så länge man känner så så ska det nog gå vägen!
Idag har vi suttit på skolan från 9 imorse till nu, 19.00. Helt sjukt. Men vi har också haft roligt.
Imorgon ser jag fram emot en ny dag med 6 timmars föreläsning och ytterligare några timmars plugg efteråt, men seeeen, seeen så är det fanimej utgång!
Done with loving, back to great lovers.
I can be so mean when i wan't to be, i am cabable of really anything, i can cut you into pieces, when my heart is broken.
Vi måste börja med lite historia för att ni ska förstå. Jag har varit singel i exakt 3 år snart. Under de här åren har jag lyckats bygga upp en mur mot omvärlden som knappt någon har lyckats bryta sig in i, jag har brutit många hjärtan själv, men det är inte förrän man själv blir sårad som man inser vad det verkligen innebär.
De få killar som jag släppte in under den här tiden, de har alla på något sätt haft koppling till sina ex eller nu i detta fallet så har de lyckats bli intresserade av min kompis.
Jag är inte sårad för att just han har lyckats göra detta, jag har inte känt honom mycket längre än cirka två veckor men hade någonstans en förhoppning om att det kanske kunde bli mer än bara något kortvarigt. Nu i efterhand förstår jag självklart inte alls vad jag tänkte med då, eller snarare så tänkte jag inte alls. Jag bryr mig inte alls om honom, faktiskt, eftersom vi bara känt varandra så kort tid så hade jag lätt kunnat släppa det utan bekymmer. Men när det åter och åter igen händer att de killar jag träffar blir kära i sitt ex igen, aldrig kommit över henne eller faller för min kompis istället, ja då börjar man fan i mig undra.
Jag har även under de här åren försökt bygga upp ett självförtroende som bara jag kan styra. Men efter att detta har hänt mig 3 gånger så börjar även mitt starka jag falla lite. Frågan är verkligen om det är värt det. Jag tror inte det. Jag hade en svacka på någon månad innan jag flyttade till Kalmar då jag inte gjorde ett piss pga varsel och blev ganska deprimerad. Nu har jag lyckats bygga upp mig själv igen och mitt liv som är fullt av aktiviteter. Varför i helvete låter jag en sådan idiot då förstöra det?
Jag har många frågor just nu. Dessutom så har nu min enda lediga dag på en månad förstörts och jag kommer inte kunna ha en sådan här dag på en till månad nu. Det känns ruttet. Nu satsar jag återigen på bara mig själv, min karriär och mina vänner.
Inga papper.
Bättre låt&skiva har icket gjorts på länge!
Man kan aldrig komma ifrån det man är given för.
Life is good.
Har suttit och pluggar hela dagen till en omtenta jag har på lördag och det börjar öppna upp sig för mig, jag börjar få in saker på riktigt. Jag hoppas verkligen att jag fixar det den här gången. Men det hänger på hur upplägget ser ut och vad för frågor som kommer. Har jag tur så har jag, tror lite på ödet där om jag ska vara ärlig.
Men generellt sett känns det som att allt i mitt liv går min väg nu. Jag har satt igång med träningen på riktigt nu, vilket också var mitt nyårslöfte kind off (blev lite försenat men nu så!), jag har börjat jobba igen på Cherry och jag har verkligen kommit igång med skolan och nu känns det som att man har någorlunda kontroll.
Vi lämnade in vår företagsrapport igår och ska ha en opposition och ett seminarie imorgon. Den var riktigt rolig att skriva och jag tror att vi har lyckats rätt bra med den.
Det enda som man skulle kunna säga inte riktigt går min väg är att jag har så sjukt svårt att komma upp på morgonen, jag har börjat gilla min säng lite väl mycket och jag tror att jag måste sänka värmen lite för det är för varmt och gosigt och då blir man bara seg av att vara här inne.
Ikväll ska jag jobba på klubb Volym på Harrys, som vi brukar gå ut på och det brukar vara jätte roligt, så jag hoppas på att få träffa trevliga och hyfsat jämnåriga gäster idag.
Ibland går livet inte annat än att älska, när man har massa att göra och solen skiner omkring en!
Desssutom ska jag snart hälsa på mina bästa i Uppsala!
Hmmmm
Min helg kanske? Den har sett ut såhär.
fredag
-plugg på biblioteket, lite mer plugg hemma
-må illa, spy, sova ->
-> jobb på Palace på kvällen
lördag
-vakna 10 trots att ha jobbat natt
-plugga en timme
-fika med födelsedagsbarnet Karin, men också Gisela o Elina
-hem och plugga lite mer
-jobb på Bistro, spännande kväll för en gångs skull
söndag
-repetition av pluggandet
-prata på fb chatt och msn
Fan vilken spännande helg!
Jag vill bara bli jävligt rak nu och dansa till Sexy Bitch!
Tentor och skit.
Jag har ångest som vanligt, jag har en tenta i marknadsföring på måndag och alla säger att den är jättelätt och nu känns det bara förvirrande. Det är lätt egentligen fast det är bara det att alla saker heter typ likt varandra concept, communication, mix, marketing finns med här o där och man blir bara helt fucked up. I will indeed need to pray to God tonight. Samtidigt har vi en företagsrapport på 20 sidor som ska skrivas och jag har även en omtenta, eftersom jag inte klarade förra. Men det ska bli sååååååååå skönt och roligt när det är slut och jag åker hem och sedan till mina bästa tjejer i Uppsala. Och lite annat roligt ska det bli.
Ikväll är det jobb igen och det känns helt ok. En kille i korridoren fyller år också så det blir att hänga med de lite innan kanske. Nu måste jag sätta igång alltså.. men det är så svårt..
Life in a new form.
Har jag ens skrivit sen jag började plugga? Aa en gång. Ni klagar hela tiden på att jag inte skriver men nu måste jag klaga på att alla ni smygare som läser den och alla som jag vet om, kommentera! Jag vill ju självklart ha feedback på det jag skriver. Då var det sagt.
Nu går vi vidare. Vad går mitt nya liv ut på som student?
Hm.
Super sig redlös varje gång man har gjort en tenta.
Sedan kan man återgå till att inte ha något socialt liv alls och sitta konstant indränkt i böcker och anteckningar.
I och för sig så är det i vår klass mestadels sammanfattningar vi kör på. (vi är lata)
Detta är tentaplugg, inget vackert med det alls.
Dricka kaffe tills man får magproblem, kanske t.o.m magsår en dag.
Äta choklad i mängder.
Göra bibblan till sin nya sambo.
Gå runt och prata om alla begrepp hela jävla tiden, i alla sammanhang.
Leva med konstant ångest.
Jag var aldrig beredd på så mycket ångest.
Men nu är det ju faktiskt så att det inte bara är negativt.
Tvärtom så får man under hela den här perioden kunskaper för livet, vänner, ett otroligt liv som student som man aldrig kan ta igen eller uppleva på något annat sätt, erfarenheter, sjuuukt mycket bara.
Så i slutändan skulle jag ändå vilja påstå att jag trivs. Om ni nu kan tro på mig..
K'o luda, ne znam kuda,
ljubavi se nove bojim,
a dane, žive rane,
više ne brojim.