I am tired of getting no where.
Ja det var ju ett tag sedan man skrev, men om det någonsin är rätt tillfället att skriva ett inlägg så vore det nog nu. Ikväll har jag jobbat och klockan är 5 på morgonen nu. Det gick skit på jobbet så jag fick sitta kvar ganska länge. Första gången det går riktigt dåligt för mig, riktigt dåligt. Sen så har jag bara varit gråtfärdig sedan i fredags när jag fick min underbara mensvärk. Jag kan gråta över vad som helst. Jag grät på jobbet fast ingen såg det ju jag gick undan självklart. Det känns jobbigt att det ska behöva vara så här.
Men jag vet ju vad som ligger till botten för detta. Jag trodde att jag skulle palla med det tryck jag utsatt mig själv för i nu ett halvår. Jag lever riktigt tufft som det ser ut just nu. Jag jobbar sjukt mycket hela tiden men har ändå försökt att hålla mitt privatliv i skick. Och nu har folk börjat klaga på att jag bortprioriterar de, jag hör inte av mig och ditten och datten. Det känns inte riktigt som att vissa personer har insett hur jag har det/har haft det. Jag har gett allt jag har, och då menar jag Allt! Jag sitter och gråter nu när jag inser att jag inte uppnått de målen jag velat för mig själv, delvis för att jag just lagt mig själv längst ner på listan, medan alla andra har satt sig själva på första plats. Jag tänker inte dra upp några konkreta exempel just nu men på sista tiden har jag blivit sjukt sviken. Det jag egentligen skulle må bäst av just nu är typ två månader i Thailand med bara mig själv på en strand och lite massage och omhändertagande. Jag behöver förståelse, jag klarar inte av mer skit just nu. Jag vill inte ha mer nedgångar, jag vill att något i mitt liv ska tyda på att det går framåt! Jag har alltid varit positiv och är alltid det men den sista tiden har det varit sjukt svårt och det känns som att min personlighet också har drabbats av det hela.
Jag kör upp snart och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer klara det. Jag behöver det, snälla ge mig det. Det är något av de få småsaker som skulle underlätta väldigt mycket på breda plan.
Det värsta jag vet är också att ens behöva skriva såna här inlägg men jag behöver skriva av mig någonstans så att man kan inse att allt inte är glid för min del just nu. I need a break people. It is as simple as that.
Peace