Svenska tjejer är inte blonda, de är råttfärgade.
Jag känner lite för att ta upp ett ämne/en fördom som jag tänkt på ganska mycket den sista tiden. Jag ogillar skarpt fördomen om att svenska tjejer ska vara blonda och blåögda.
Blåa ögon har ju faktiskt många, men långt ifrån alla. Men det här med håret, alltså ibland undrar man ju om folk skämtar när de frågar om det verkligen är sant. Mer än (min egen statistik) 60 % måste ju färga håret blont från att det har varit råttfärgat, vissa har även mörkare hår då man ser värsta utväxten. Och de tjejer som inte har färgat sitt än kommer att göra det bara för att människor har en viss syn på hur svenska tjejer ska se ut och bete sig, och till slut faller man för det för att "passa in". Det är hemskt att säga men det känns som att även tjejer som inte har rätt utseende men som är svenskar, faktiskt hamnar lite utanför och blir behandlade annorlunda.
Själv är jag ju utländsk, men har både svenska och utländska vänner, blonda som mörkhåriga av varje grupp. Jag vet inte om det är nojja just pga att jag själv faktiskt inte är svensk eller om det verkligen är så att det skiljer sig på beteendet beroende på vad man har för hårfärg.
Dessutom vill jag påpeka att jag några gånger på jobbet har sagt att jag är från Umeå (vilket jag är, men inte ursprungligen) och då har jag fått reaktionen men vadå var är du ifrån egentligen. Då brukar jag svara vadå egentligen, jag är svensk, vad skulle jag annars vara? Och då tittar de på mig som en idiot. Det känns lite som att det finns många oallmänbildade människor som verkligen inte är medvetna om att det finns svenskar som är riktigt mörka, i hårfärg och ögonfärg. Jag tycker att det är sjukt om jag nu hade varit svensk att inte denna personen trott på mig, kul att man inte kan känna sig hemma i sitt eget land.
En annan rolig sak är att jag varit med om att man gett mig komplimanger för mina fina blåa ögon, då jag endast haft blå ögonskugga. Om detta nu är något vi ser förbi så snabbt och egentligen inte kan skilja på, varför är det i slutändan så jävla viktigt för alla?
Introduktionsvecka i Kalmar
Cykelbyxor
Jag trodde verkligen att cykelbyxor skulle göra lite av en comeback, så jag köpte ett par. Det är något av plaggen som jag använt mest under perioden som gått sen jag köpte de. Underbart uttöjbara vilket gör de sköna som fan, skapade förr oss brudar med lite kurvor som har booty att visa upp och svarta. För mig kan det inte bli mycket bättre. Så jag fortsätter med mitt race som vanligt.
Och mina favoritskor från tamaris, sjukt sköna med hög platå, snygg passform, blir lång i de och dessutom är de mer eleganta än de flesta skorna men samtidigt annorlunda. Love.
Måste påpeka hur extremt duktigt jag har pluggat de senaste par timmarna.
Kontrollerande flick/pojkvänner.
För det första vill jag påpeka att jag inte alls förstår människor som blir ledsna över att de gör slut med sin partner och blir singlar, jag menar det är ju en frihet!
Sen vill jag gärna diskutera det här med kontrollerande förhållanden. Jag undrar verkligen varför en person vill utsätta sig själv för något sådant. Att någon annan människa ska styra över vem du umgås med, om du får gå ut, vad du ska ha på dig, kolla din telefon, kolla din facebook med extremt jämna mellanrum och allmänt förbjuda eller påpeka saker. Min största fråga här är, tycker verkligen den här personen om dig då? Då ska man väl tycka om den personen för den den är. Jag förstår att alla kan bli svartsjuka men det finns väl ändå en gräns. I slutändan skulle jag gissa på att det handlar om brist i förtroendet och tilliten till varandra. Men, om man är rädd för att ens partner ska vara otrogen eller liknande, om man vänder på det varför utsätta sig för det.
Jag kan inte påstå mig vara en expert på förhållanden men jag har ändå en bild av hur det ska vara. Jag vill inte att det ska vara påfrestande att vara med någon, ansträngande, att jag ska behöva vara rädd för vad jag gör. Jag vill kunna trivas och njuta. Men framförallt så vill jag mer vara en kompis med min pojkvän än en partner. För mig är meningen med att hitta någon att man ska komma överens och avslappnad, vilket gör att man även blir lycklig.
Fast å andra sidan, jag kanske har för höga krav? Jag har ju trots allt typ aldrig haft ett seriöst förhållande. Det kan ju bara vara så enkelt som att det inte är min grej.
Nijedno musko na svijetu
ne voli jadnice
i zato ne zali, sestro
ne daj se kraljice
Back in Kalmar.
Men det är skönt att vara tillbaka, sätt igång med plugget med helt nya tag!
Träffat många av mina vänner här redan idag och är glad för det.
Men det var fan inte roligt att öppna min toadörr efter två månader. Fan i helvetes satan vilken jävla stank.
Nu är det städat.
Best summer ever.
Jag är sugen på att skriva om något men inte säker på vad. Kanske lite om världens bästa sommar?
Har ju varit borta i nästan 2 månader så kan inte direkt sätt igång med detaljer men i alla fall berätta vart jag hängt. Det började med att jag och min vän Karin bokade en biljett till Kroatien, destination Zadar.
Det var faktiskt rätt så spontant ändå, vi hade inte bokat något boende heller utan stack bara. Det visade sig vara det bästa beslutet jag gjort på länge.
Vi tillbringade en dag/natt i Zadar vandrandes runt genom underbart fina gamla stan, för att sedan träffa lite roligt folk som jobbade i en bar och chilla till 6 på morgonen när vår buss till Makarska gick.
5 timmars bussresa för att komma till 30 grader värme, där min väska går sönder utanför en turistbyrå, grabbar första bästa boendet som också visade sig vara kung och direkt sticka till stranden.
Sedan fortsatte det i ca 8 dagar med noll sömn, fest, underbar mat, sköna människor, snygga bartenders, sol och baaadd.
Sista kvällen kom vi på att vi inte någon kväll hade festat riktigt hårt någon gång på natten, så vi sprang till baren och satte igång med alla sorters shots och alkoholsorter. Efter ca 1h var vi ställets centrum och hade såå roligt.
Klockan 12 skulle vi vara ute ur rummet, och kl 7 ungefär kom vi hem och hade inte packat. Tydligen däckade vi ganska hårt med eftersom jag iaf vaknade med skorna och allt på. Panik? Ja. Slängde ihop allt på en halvtimme för att låsa in väskorna på stationen och dega på stranden en sista dag innan färd till Banja Luka (min hemstad i Bosnien) senare på kvällen.
Innan Karin stack hem för att jobba tillbringade vi en underbar helg även i Banja Luka med mina barndomsvänner, lite bosnisk mat, min mormor, absint, bosnisk kass musik, jag fick även Karin att både röka och dricka öl. Success.
Karin åkte hem för att jobba på Borgholm och jag fortsatte vara kvar i Bosnien med mormor.
Jag läste, umgicks med vänner, festade, lärde känna människor, gick runt i min hemstads gator och bara njöt.
En dag kom min vän Melisa med hennes pojkvän och hämtade upp mig för en roadtrip.
Så vi åkte till hennes pojkväns hemstad och var där i någon dag för att sticka vidare till Sarajevo, Bosniens huvudstad.
Vi fick uppleva allt ifrån historia, fest till fotbolls-vm. Riktigt rolig vecka även detta.
Sedan kom min kära syster och andra släktingar även förbi, som man fick umgås med.
Jag kan sammanfatta den här sommaren som min värsta samtidigt som den varit min bästa. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, mitt hemland, Sverige, min familj, människor i allmänhet och situationer.
Men jag ångrar inget, tvärtom; jag grät när jag skulle hem. 
I want back.