all i have is love for humanity

Det här måste vara det roligaste som har hänt på länge, fast det är nog ändå inte så länge eftersom det handlar om mig. Incidenter non stop. Jag skulle se på filmen "a boy girl thing" och så hade jag fixat dipsås åt mig själv och skulle sen hämta chipsen. Dippen fick vänta på soffan och när jag hade hämtat skålen med chips såg jag en härlig lysande soffa i mörkret... dock råkade jag missa att jag även hade lämnat dipsåsen där på...såå gissa vad.. jag satte mig på soffan och bara kände hur min ena skinka började kylas ner på något konstigt sätt...då märkte jag att den ligger i dipsåsen. Fy fan vad jag garvade, så jävla härligt att få sig ett sådant skratt! Kunde dock inte skrika av skratt för mamma och pappa sov.. men ändå...jag kunde krampskratta i alla fall.

Livets vägar är verkligen unpredictable (oförutsägbara) so to speak och man är själv om allting i grund och botten. I alla fall när man har slutat gymnasiet, börjar jobba smått och förbereder sig mentalt på en flytt hemifrån. Man märker också hur många så kallade vänner, jag skulle vilja kalla de folk att underhålla sig med, man hade under gymnasietiden. Sen när man slutar gymnasiet, slutar även det där med att höra av sig till folk. Ungdomar inser nog inte riktigt hur väl man kan använda kontaker i dagens Sverige men samtidigt så tror jag att de flesta har fler kontakter än vad jag har här i och för sig. Är det mitt fel? Nej. Jag gör verkligen mitt bästa, och jag är vän med vänner trots att jag kanske enligt vissa regler inte borde vara det. Någon kanske känner sig träffad nu. Men aja. Jag vill bara säga att filmen jag såg fick mig att inse hur många olika saker, små saker, i livet som kan få en att ge upp sina vänner. Jag tycker inte att det är värt att gifta sig med en man som säger att jag inte får umgås med mina vänner för att de är si och så. Eller en man som förbjuder mig att göra vad jag vill, på min fria tid. Men vad vet jag. Jag har ju knappt haft något seriöst förhållande. Är det mitt fel? Nej. Jag håller fast så hårt jag kan, vad ni gör kvittar mig. Jag kanske blir likadan en dag. Man ska aldrig säga aldrig. Men att säga att det är bra att bli en sådan person skulle vara att ta i.

Att knark kan orsaka epilepsi.
Att man kan göra så många fel val i livet att det leder till självmord.
Att man så lätt kan sluta älska någon så att det går över till ignorans.
Det här är några av sakerna jag har lärt mig ikväll genom att vara på utebio och titta på filmen Control.
Fuck vad den var bra. Men hur man ska fortsätta leva efter det här vet jag inte.

För övrigt ställer jag vattenkranen på mitten. Det är faktiskt sant, det blir tystare när vattnet får rinna på den där grejen mellan de två disk-hålen(?).

Nu ska jag fortsätta digga nåt av den bästa rocken.
Mr. Brightside - the Killers
Kalla mig - Vapnet
Love will tear us apart - Joy Division
She's lost control - Joy Division
Seven nation army - White Stripes
I don't want to fall in love - She wants revenge
I just want you - Ozzy Osbourne
Hurricane - Bob Dylan

Btw gud, allah, buddha tack för det fina vädret! Bra samarbetat..

Igår fick jag frågan om jag var spontan. En person hade kollat på mina bilder och tyckte att jag såg ut som en spontan person. Jag antar att den hade rätt, väldigt rätt. Jag är nog ganska galen av mig. Ibland får jag för mig att göra saker, och oftast tänker jag nog inte igenom de heller. Det är härligt, prova på!

Idag fick jag frågan av ett gäng på fem ungar om jag var fotomodell, det är nog bara de som frågar sådant rakt ut. Men hela grejen var så jävla rolig. Jag bara går längs en väg och ser en liten unge cirka hundra meter framför mig, som pekar på mig. Jag tittade bakom mig, men nej, det var bara jag där. Sen går jag framåt och ser att de är en hel bunt ungar och inte kunde jag hålla mig för skratt då, för alla stod och råstirrade på mig. Så jag började asgarva. Sen kom frågan.. och kommentaren.. "meeen, du ser ju ut som en fotomodell..."
Jag vet inte om de blev besvikna eller inte, kanske lite. Kanske borde jag söka till top model, vem vet, det skulle kunna vara roligt. Jag byter ju frisyr varannan dag typ och jag älskar att bli tagen kort på. Men mest för att bli av med alla liknelser vid de som redan är topmodels och tips om att jag borde söka. hm.
Nu låter det som att jag är självgod, och det är jag. Som fan. Men vad fan vore det för fel med att vara det..i wouldn't know.

Jag måste ju bara vara sämst när jag faktiskt blir dödligt aktiv på min blogg och sen bara skriver ingenting, sen kom ingenting på min blogg. Anledningen är mest Umeå och alla vänner där, my people. Jag har spenderat den senaste tiden där uppe. Men jag har också försökt att hålla mig borta från datorn och internet för att inte bli så jävla beroende som man redan är. Visst är det skönt att skriva av sig på internet, men det är inte allt. Jag tycker att folk borde vara ute i verkliga livet lite mer än att sitta bakom en datorskärm. Man ska inte få ta givet och få lära sig att vara sig själv bakom datorn och sedan bara komma på att man kanske vill se ansiktet bakom personen man pratar med också, och då menar jag inte på en webcam. Jag menar.. Var har världen tagit vägen när killar/tjejer måste ta med sig alkohol till stranden för att våga ragga? Jag tycker i alla fall att det har gått för långt. Jag skulle nog mer ha enjoyed living in the old times. Ingen teknik.

Tillbaka till hur jag hade det i Umeå, jo, underbart. Som vanligt hade jag mycket att göra och många att träffa, och mestadels har det varit fantastiskt. Med mina vänner där kan jag verkligen vara mig själv rakt igenom och bli så fruktansvärt omtyckt. Jag tycker om er allihopa. Vill även passa på att tacka min vän Tres för alla vår älskade prutt stunder och underbara skratt. Vi kan ha så roligt utan ingenting, vi behöver inget annat än varandra. Så är det nog med alla er norrlänningar där uppe. Fy vad jag skulle vilja ta med er på min väg genom livet, men visst skulle det bli sjukt svårt? Livet suger ibland, men faktiskt bara ibland. För visst är det för de ljusa stunderna vi fortsätter leva igenom allt annat jobbigt.
Nu håller jag nästan på att tappa bort mig, men jag tror att jag vill säga att man inte alltid kanske kan ha det precis som man vill. Men man kan få vara med och bestämma hur man vill ha det, för att göra sitt bästa att skapa en individuell lycka.


Nu ska jag snart somna i Sthlm, men innan ska jag ha en stund mig själv och "take my breath away". Otroligt uppskattat!