all i have is love for humanity

Jag älskar när livet flyter på, trots att jag har så mycket att handskas med just nu i skolan.
Jag har högar med arbeten att ta itu med men det känns inte alls tungt för nu är livet lättare.
Jag ser ett mål och jag har något att sträva emot, vilket underlättar en hel del.

Livet är inte lätt, hört den förut?
Min syster var här i fredags och det var underbart. Jag älskar henne, och fan vad jag saknar henne.
Men hur mycket vi än har varandra så lever man för sig själv. Jag är ensam. Och det känns ibland.
Hon kommer troligtvis gifta sig och en man i hennes liv kanske kommer finna sig i en liknande roll som jag har idag. För det är någon som hon kommer välja att tillbringa sin vardag med.

Ibland brukar jag verkligen vilja prata med någon. Då brukar jag kolla igenom min telefonlista och ringa alla mina närmaste vänner. Det kan vara en lördag kväll och det är ganska självklart att de är upptagna då.
Oftast brukar ingen svara när man behöver det som mest. Sådana tillfällen får mig att inse hur ensam jag är.
Och att jag måste måste måste stå på mina egna ben.
För hur stark jag än kan vara för de som finns i min omgivning så är inte ens jag så stark.

Men jag försöker, jag lovar.

Till råga på allting lovar jag att försöka hålla mig utan alkoholintag i en månad nu.
Detta fram till parisresan. Ett glas vin på min födelsedag som närmar sig är dock godkänt.
Det är en svag punkt och jag har en extremt dålig karaktär vad gäller detta men fan min lever slutar funger snart.

Ps, jag saknar dig Bosnien. Åh, mitt kära hemland.

I can see clearly now, the rain is gone.. i can see all obsticles in my way.. 
i think i can make it now, the pain is gone.