Första gången, vågar jag?
Egentligen tänkte jag inte skriva men kände lite för det nu. En uppdatering om Paris kommer snart kan jag säga, jag inväntar bilderna från Nina som kommer när som helst. Har lagts ut lite på facebook men inte de med eiffeltornet och de måste ju bara få vara med här. Dessutom har jag ingen ork att berätta nu.
Jag är så trött, jag minns inte sist jag var så trött att jag har hållt på att somna när jag stått på benen. Jag sprang fram och tillbaka på ica idag utan att veta vad jag letade efter. Det tog mig ett bra tag att komma på mig själv. Det kändes ganska jobbigt.
Jag sov ingenting inatt. Jag har ingen aning om varför och det beror definitivt inte på någon annan än mig själv. Jag har varit väldigt tankspridd de senaste dagarna och haft smått huvudvärk, men det slog inte till ordentligt förrän ikväll. Och just nu känner jag bara för att skriva av mig och kasta mig i min älskade säng. Finns inget annat jag tycker om mer än min säng. Ok kanske mammas pizza då men ja ni fattar.
Indestructible. En ny låt av robyn som jag har bombat skallen med idag förutom allt jädra pluggande. En bra låt, lyssna på den.
Arijana undrar för första gången i sitt liv (verkligen med djupa tankar): Vågar jag?
Och svaret är: Jag vet inte, jag vet verkligen inte.
Jag har kommit på mig själv om vad jag gått runt och funderat alldeles för mycket på när jag egentligen bara borde luta mig tillbaka och ta det som det kommer. Jag kan inte förutspå allting, det kan inte vara så som jag vill hela tiden. Jag måste kunna låta andra komma in och styra om i mitt liv. Men vågar jag verkligen?
Jag vet ju exakt hur min dag ser ut, jag behöver inte kompromissa (med undantag såklart). Jag lever mitt liv på ett sätt som jag själv byggt upp, mina egna rutiner, filmer som jag vill se, resor jag vill göra ensam, osv osv. Ja, listan är förbannat lång. Men kommer det verkligen styra upp så mycket som jag tror? Eller kommer det kanske bara bli ännu lättare att leva mitt liv också? Återigen, jag vet inte.
Tacka filosofen Arijana. Godnatt
Jag är så trött, jag minns inte sist jag var så trött att jag har hållt på att somna när jag stått på benen. Jag sprang fram och tillbaka på ica idag utan att veta vad jag letade efter. Det tog mig ett bra tag att komma på mig själv. Det kändes ganska jobbigt.
Jag sov ingenting inatt. Jag har ingen aning om varför och det beror definitivt inte på någon annan än mig själv. Jag har varit väldigt tankspridd de senaste dagarna och haft smått huvudvärk, men det slog inte till ordentligt förrän ikväll. Och just nu känner jag bara för att skriva av mig och kasta mig i min älskade säng. Finns inget annat jag tycker om mer än min säng. Ok kanske mammas pizza då men ja ni fattar.
Indestructible. En ny låt av robyn som jag har bombat skallen med idag förutom allt jädra pluggande. En bra låt, lyssna på den.
Arijana undrar för första gången i sitt liv (verkligen med djupa tankar): Vågar jag?
Och svaret är: Jag vet inte, jag vet verkligen inte.
Jag har kommit på mig själv om vad jag gått runt och funderat alldeles för mycket på när jag egentligen bara borde luta mig tillbaka och ta det som det kommer. Jag kan inte förutspå allting, det kan inte vara så som jag vill hela tiden. Jag måste kunna låta andra komma in och styra om i mitt liv. Men vågar jag verkligen?
Jag vet ju exakt hur min dag ser ut, jag behöver inte kompromissa (med undantag såklart). Jag lever mitt liv på ett sätt som jag själv byggt upp, mina egna rutiner, filmer som jag vill se, resor jag vill göra ensam, osv osv. Ja, listan är förbannat lång. Men kommer det verkligen styra upp så mycket som jag tror? Eller kommer det kanske bara bli ännu lättare att leva mitt liv också? Återigen, jag vet inte.
Tacka filosofen Arijana. Godnatt
Elzana och Arijana i lördags efter utgång, i iglon utanför vårt hus.
Underbar kväll med vänner. Korridorsfest, utgång och efterfest.
Kalabalik är bara förnamnet.
Kommentarer
Trackback