all i have is love for humanity

Jag satsar, jag skriver ett inlägg trots att datorn kan dö och sudda ut allting. Då blir jag förbannad kan jag säga. Som tio gånger förut. Belma är hemma men sjuk så hon är inget sällskap. Don't mess with the Zohan har jag sett och orkade inte se hela igen så jag försökte ivrigt få datorn normal igen. Nu har den hållt igång fem minuter. Jag måste dock ändå säga hur jävla skönt det är med en lugn och alkoholfri helg. Och precis här dog datorn igår, men nu sitter jag vid en annan så tacka höga makter för det. Nu har jag också andra tankar på G. Jag såg nyss (det var film, men ändå) en pojke som blev knivhuggen och därigenom mördad av två andra pojkar som höll på att slå och mobba dennes kompis, så han försökte bara rädda honom men blev dödad själv. Två vuxna människor stod kanske 300 meter bort och skrek men det skrämde inte pojkarna från att knivhugga den lilla. Hur ska man kunna vara givmild, osjälvisk och snäll i denna jävla grymma värld? Folk är så jävla egoistiska, det är verkligen fruktansvärt. Och inte ens det ordet kan beskriva hur hemskt det är, det finns inga ord för egoismen. Jag vill verkligen inte sjunka in i dåliga tankar och fördomar om människor men det går fan inte att leva utan just fördomar. För tänker man inte på sig själv i första hand så får man nästan skylla sig själv för sitt eget misslyckande. För det är just det man blir, misslyckad, dödad, glömd, skiten i och allt vad det är. Det verkar vara en ond cirkel och jag vet inte riktigt än hur man ska komma undan den utan att vara en av de andra, alla andra.

You are my sister and i love you