Igår jobbade jag första dagen på palace och det var riktigt kul även om det inte alls var min dag igår. Var på ett fan så konstigt humör ändå tills jobbet var slutet och vi i personalen satt och drev lite med varandra. Då blev det skratt som ju är min grej istället. Men nu kom jag just hem från ett personalmöte vi hade och det var trevligt. Vi ska åka på kryssning i februari och vi satt och lärde oss poker. Det hela ledde till myspys med vin och en riktig pokerkväll kändes det som till slut när vi satt och spelade. Jag kan väl inte påstå att jag kommer bli en pokerdrottning direkt men det är kul i alla fall. Det värsta av allt måste ändå vara att jag nu inte har druckit större mängder än något glas alkohol på cirka en månad och det kan jag tala om för er är jävligt länge för mig. Det har inte känst så för att jag har jobbat och allt men det har ju ändå blivit en fakta i dagens läge eller kvällens kanske. Hursomhelst så känns det som att jag har tappat det där när man kan säga att "jag kan dricka en vinflaska och ändå inte vara helt packad". För ikväll så drack jag ett enda fjuttigt glas med mousserande vin och jag kände fan av det som fan. Kom hem nu och fick fixa en macka för att nyktra till lite haha. Visst är det sjukt? Min teori är faktiskt att det beror på min dåliga aptit på sista tiden dessutom. Idag är det enda jag har käkat några köttbullar och lite potatismos förutom lussebullarna och godiset. Det är inte alls bra, jag känner att min vikt bara sjunker och sjunker istället för att gå upp. Jag är riktigt förbannad på det och jag vet inte om jag ska vara arg på mig själv eller vem jag ska vara arg på men jag kan inte äta mycket alls på sista tiden. Förut har jag varit värsta vraket och det älskade jag men nu har det blivit en jävla berg och dal bana. Jag vet heller inte riktigt hur jag ska hantera situationen för jag vill ju inte sitta och spy hela kvällen nu i helgen då mina vänner kommer ner från Umeå och vi ska festa. Jag vet ju att jag kan kontrollera mig så det kommer inte hända men det känns ändå fan så ostabilt. Nu kanske vissa människor tycker att jag får skylla mig själv eller att jag är sjuk. Men jag kan säga att ni har inte en jävla aning om hur det är att vara i min situation. Jag vill väga mer och jag vill kunna supa men hur ska jag lyckas komma upp igen. För att ge exakt fakta så tror jag mig väga ungefär 48kg och vara kanske 1.68-70m lång. I just wonder how this will end. Jag insåg just själv hur jävla långt det har gått även om det inte har direkt pågått under någon längre period. Men jag sitter här och känner själv hur svag man börjar bli i kroppen, kanske beror det lite på paranoia men jag tror mestadels att jag har rätt när jag känner såhär som jag gör just nu. Det börjar liksom bli svårt att hålla sin hals rak, man känner att hela jag kommer bryta ihop. Förut kunde jag ta skoj brottningar med pappa men numera gör varje beröring skitont. Jag vill verkligen inte att det ska vara såhär och ännu mindre att andra ska veta om min svaghet men jag söker bara förståelse och vill försvara de där ute som inte rår för att det blir som det blir. Vissa människor vill ju dock bli smala och strävar hela tiden efter något pinntunnt ideal men sådan är inte jag. Jag vill bara må bra.
