all i have is love for humanity

Jag hade sett fram emot balen länge faktiskt. Men när jag i sista minuterna och när jag vaknade samma dag med panik förstod hur mycket som krävdes för att få det att gå ihop så kändes det inte lika värt. Men så småningom löste sig det mesta i alla fall även om det inte blev som det skulle ha blivit om allt hade gått som man velat. Däremot är det viktigaste att man har gått på balen, själva principen att jag nu har förverkligat den där drömmen om min egen Prom från alla tonårsfilmer man har sett undet sin ungdom. Att jag dessutom verkligen lyckades pricka in rätt färg och få de flestas reaktioner och blickar satt fint. Sam blev kallade för kalaskille av rektorerna och bjuden på en bärs av Matsa, vår galna lärare som körde på hårt med disko-dans. Sådant som hör till, antar jag. Slutligen kan jag även säga att maten var helt okej, men potatisgratäng har aldrig smakat godare än den där. Fan vad god den var, creds till er kockar! Stand-up komedin var också bra, faktiskt. Sedan blev det lite vals, som kunde ha gått mycket bättre. No more vals så att säga. Avslutningsvis var det ett liveband som spelade disko -och soulmusik och de var skitbra. Synd bara att folk knappt gav de en chans och drog ut innan de hade sjungit sin första låt. När man ändå lagt så mycket pengar på en bal, kan man väl åtminstone stanna där och göra det bästa av det. Det blir som det blir i alla fall. Kul var det att se alla så fina i alla fall. Bara därför var det värt allt.