Diary of a Binge Drinker
Jag kikade nyss på en jävligt bra film, som verkligen got me thinking. Heter: "The Drinking Never Stops."
Handlar om en tjej som börjar läsa på college och är där för plugget men faller för grupptrycket. Hon börjar supa skallen av sig och hela hennes liv handlar om festande och alkohol. Sista kvällen vill hennes rumskompis,även hennes bästa kompis, fira att de klarade tentorna men hon dör av alkoholförgiftning i guess.
"What is the reason for me still being here and her being dead? Nothing, it could have been me."
Damn! Those words people.
Jag som är 17 år gammal, har varit med om att inte veta vad jag gör. Alkohol är så jävla skönt ibland, det är verkligen roligare... allt snurrar, man bryr sig inte om ett piss, man gör precis vad man vill.. allt allt i samma veva!
Bara för några shots, några öl eller lite vodka. Men är det verkligen värt det?
Jag säger alltid, jag kan ha lika roligt utan alkohol. Men det är inte samma sak, fortfarande. Om man liksom tar bort det där lika och skriver typ mindre? För den där känslan av att inte veta, att inte ha kontroll över saker och ting...fan vilken känsla.
En kväll för ett tag sen.. hade jag druckit så mycket att jag däckade.. 2-3 timmar av kvällen minns jag inte ett dugg. Jag fick höra lite historier om vad jag hade gjort i efterhand och vilka som hade pratat med mig. Jag visste ingenting, det var riktigt läskigt. Som tur är var jag under uppsikt av kompisar hela tiden, men fortfarande.. vilken silly grej.
Fan också, oavsett hur mycket jag skriver kommer jag inte komma fram till någonting. Det går inte. jag antar att det är upp till varje person, men vet man att man inte kan klara av det.. då ska man inte göra det heller.
Men hur vet man det? Ah, känns så filosofiskt hela det här ämnet. Tar aldrig slut!
Vi människor är giriga och nyfikna, inte minst när det gäller alkohol.
Handlar om en tjej som börjar läsa på college och är där för plugget men faller för grupptrycket. Hon börjar supa skallen av sig och hela hennes liv handlar om festande och alkohol. Sista kvällen vill hennes rumskompis,även hennes bästa kompis, fira att de klarade tentorna men hon dör av alkoholförgiftning i guess.
"What is the reason for me still being here and her being dead? Nothing, it could have been me."
Damn! Those words people.
Jag som är 17 år gammal, har varit med om att inte veta vad jag gör. Alkohol är så jävla skönt ibland, det är verkligen roligare... allt snurrar, man bryr sig inte om ett piss, man gör precis vad man vill.. allt allt i samma veva!
Bara för några shots, några öl eller lite vodka. Men är det verkligen värt det?
Jag säger alltid, jag kan ha lika roligt utan alkohol. Men det är inte samma sak, fortfarande. Om man liksom tar bort det där lika och skriver typ mindre? För den där känslan av att inte veta, att inte ha kontroll över saker och ting...fan vilken känsla.
En kväll för ett tag sen.. hade jag druckit så mycket att jag däckade.. 2-3 timmar av kvällen minns jag inte ett dugg. Jag fick höra lite historier om vad jag hade gjort i efterhand och vilka som hade pratat med mig. Jag visste ingenting, det var riktigt läskigt. Som tur är var jag under uppsikt av kompisar hela tiden, men fortfarande.. vilken silly grej.
Fan också, oavsett hur mycket jag skriver kommer jag inte komma fram till någonting. Det går inte. jag antar att det är upp till varje person, men vet man att man inte kan klara av det.. då ska man inte göra det heller.
Men hur vet man det? Ah, känns så filosofiskt hela det här ämnet. Tar aldrig slut!
Vi människor är giriga och nyfikna, inte minst när det gäller alkohol.
Kommentarer
Trackback