Everybody leaves.
Åh god vad jag har tänkt och tänkt på sista tiden. Min hjärna dör snart. Jag är inte van vid att tänka, jag brukar mest ta saker som de kommer. Men en sak har jag fått ut av mitt tänkande i alla fall.
Det är att alla sticker, förr eller senare. Sen står man där själv i livet och man får klara allt själv. Så är det ju. Vi står alla för oss själv och man kommer inte få det lätt i livet. Men det är bara att rulla med och spela sitt spel så fint man kan.
Något annat roligt jag kom fram till är att man kan känna en person så jävla bra.. eller åtminstone tro sig känna de. Sen helt plötsligt visar det sig att de har något där som man kanske inte alls gillar. Något med deras personlighet, åsikt eller vad som helst. Som först och främst inte känns bekvämt för en själv. Nu har jag varit med om det några gånger. Man kan helt enkelt aldrig lita på någon. Trots det är jag en väldigt naiv person, tyvärr. Men har faktiskt förbättrat mig när det gäller min skeptism till människor. Ibland måste man ju faktiskt vara försiktig.
Jag tar studenten om några månader, vad händer då? Shit liksom. Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag vill gå bartenderutbildningen på Mallorca i alla fall, bo i Berlin någon månad och jobba. Förutom det har jag inga speciellt planer. Såklart ska man väl så småningom böra läsa nåt, men vad? I have no clue clue.
Jag måste bara skriva dagens klockrena kommentar. Det är nämligen så att min vän Josefin ska iväg och mönstra till lumpen nästa år, det är vi skitglada för. Då säger..
Rim: "Fan vad soft, du och typ tusen killar!"
Jag: "Jaaa, då har du ett ligg för varje dag du är där toppen!"
Josip Broz, Dobar Skroz.