"Danskar" i mitt hus.

Ja då var hela släkten hemma hos oss.. eller ja inte riktigt. Typ mammas schwester och hennes två barn på elva o nio och deras jävligt långa pappa. Som vi brukade skratta åt när vi var små, för att han alltid låtsades slå i dörrkanten (där uppe asså). Sånt är gulligt, barnminnen.
Apropå barn, jag saknar att vara barn. Nu när jag har de runt omkring mig hela tiden påminner det mig så sjukt mycket om när jag var liten. Jag vill va liten mamma, gör mig liten igen? Schrink me or something.

Men det är kul att vara lite med familj och så, typ spela badminton.. eller fotboll och bara vara o hänga hela gänget i soffan. Det är släkten som håller, iaf de som inte sviker. Samma blod, jag vet inte om nåt kan klå det egentligen?

"Barn har rätt."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback