all i have is love for humanity

Min kära systerhar smittat mig med bloggläsandet, blondinbella och kenza osv. Så jag går in och kikar lite ibland. Genom kommentarer kom jag även in på en annan blogg där temat var problematiken kring vikt, och tjejer.

När ska det här ta slut? Media har definitivt en påverkan till att det har blivit ett visst ideal man ska sträva efter som tjej, absolut, det kan jag gå med på. Men handlar det inte i slutändan ändå om en själv, och hur man bygger upp sitt självförtroende? Ens omgivning? Vad man väljer att prata om, bry sig om eller göra en stor sak av? Jag minns aldrig att jag gick runt som tolvåring och pratade om skönhet. Sådana saker sjunker i åldrarna, ja pga faktorer i samhället, men bär inte föräldrar till slut ändå ansvaret för sina barn? Varför låter man ett barn gå ut från huset med fem lager puder? Är det inte möjligt längre att sätta sina egna normer?

Vi tjejer, alla, måste acceptera den vi är. Som body shop säger, there is only one way to be beautiful, natures way..

I denna fråga supportrar jag även blondinbella väldigt mycket.

-

En annan rolig bild jag hittade dagen till ära.

Har träffat många vänner på senare tid, kring jul osv.

Jag har insett att många börjar bli väääldigt vuxna.

Det är allt ifrån Audi till bebisar.

Och jag kunde inte varit mer glad för varenda en av de, men ändå känner jag

att jag inte har sådana prioriteringar.

Jag utesluter ingenting, men så tänker jag nu i alla fall.

till slut får jag vara med någon kär i min närhet på sista dagen, det här året.

det känns värt.

min absolut bästa vän, själsfrände, är här.

vi har lekt med min nya mac och tagit bilder.

vi avslutar det här kapitlet, sen sticker hon till sydney och jag till izmir.

nya tider väntar.

"Avundsjuka är konsten att räkna andras glädjeämnen i stället för sina egna!"

Kunde inte låta blir för det var precis så jag kände när jag var på gymmet härom dagen och tjejer bara stirrar på en så att deras ögon nästan ploppar ut.. Förstår att killar tittar men vad är så intressant med att jämföra sig med varandra hela jävla tiden. Är inte det bara fruktansvärt jobbigt? Skulle jag tycka i alla fall.

Så tjejer, ryck upp er för fan och se era egna bra egenskaper!!

-

-

But now to something that crossed my mind today as many other days.

Happiness, is that something we make ourselves? Maybe we can try to strengthen it and enhance, but still, is it possible of keeping and maintaining this happiness despite other factors surounding us?

Since I came back to the city I study in, Kalmar, I have felt slightly depressed. Many people I knew or had a connection with have finished their studies and moved, but we are still left here in this shitwhole so to say.

One positive thing it has brought to us is that we have been able to focus on our studies in a larger amount, also I have discovered that I will never ever be able to live in such a small place. Frankly, it makes me nuts.

I feel that I have the optimism in me, I know I have, but I need to move on and come closer to my goal in order to live it. I am trying, I really am. But it most certainly is not easy when it gets dark around here at 17.00. Or as in fact, it is dark half an hour earlier today I see..

And I really do not mean to make a pity case of myself, but it is hard.

I still feel lucky though that I get to move to Izmir (Turkey) in the end of januari, which is very soon.

The city has a population of 3 million people, I kind of love that fact.

Movement, heat, life, here I come..

Vilken jävla helg. Jag vet inte ens om det finns rätta och nog med ord för att beskriva den. Om jag tvunget skulle välja ett ord att sammanfatta helgen med skulle det vara lycka, lycka i en otroligt hög grad. Det håller Karin och Nina med om, som tillbringade helgen med mig och utgjorde en stor del av den.

Jag älskar att resa med människor som gör det enkelt för allas trivsel, kompromissbara, vill ungefär uppnå samma mål med resan osv osv. Vi trivdes alla i varandras sällskap och jag visste att just dessa av mina vänner skulle klicka, vilket de gjorde, innan vi ens hade kommit fram till Köpenhamn. Det tackar jag för jätte mycket, eftersom det gjorde mig glad!

Vi åkte tidigt på fredag, var framme vid tre, promenerade till hotellet, slängde väskorna och ut på stan med leenden på alla tre läppar! Kika lite, äta mat med förbjud av annan vätska än alkohol, alla hade en otrolig törst på alkohol. Vidare hem där vi lär känna lite italienska grannar som erbjöd diverse grejer, in på rummet, där våra rommies hade bjudit över sina vänner från Usa så där var förfesten kirrad. De blev rädda att de inte skulle orka två dagar i rad, även de skulle på sensation dagen efter (vi talade om att det började sex på eftermiddagen), så de bangade och vi gick ut på stan. Träffar sköna människor på vägen som leder oss vidare till en bar som heter Retro och ett ställe, Francis Pony, där vi träffar ytterligare astrevliga människor varav vi många fortfarande en vecka senare hörs med. Underbara danskar!

Vaknar tidigt på lördag för frukost, strosar runt på stan hela dagen, tills vi blir stressade hem för att fixa våra vita outfits. Färdiga springer vi genom regnet mot den vita strömmen av folk, vilken blir större och större, till slut hamnar vi mitt i ledet. 25 000 människor, på samma plats, med världskända grymma dj's under hela åtta timmar. Det var något av det bästa jag gjort! Resan avslutades med att vi missade att man skulle byta tid under natten, vilket resulterade i att vi satte oss på fel tåg, det blev ett antal förseningar, men det var minnesvärt!

Definitivt en av de bästa helgerna i mitt liv, som jag alltid kommer minnas med glädje.

-

Nu är vi nästintill klara med tentan hur som helst och imorgon bitti ska det finslipas.

Och på onsdag smäller det, helvete vad det smäller.

Fått tenta resultat från förra som jag klarat (trots en helg på Oktoberfest i München och plugg på tåg, flygplan), har fyllt år och precis gjort ytterligare en tenta. Kan det bli mer ultimat för fest? Skulle jag inte vilja säga.

Nu väntar det bästa, sängen. Natti people.

Tomorrow is a new fucking day.

-

Vad rätt jag hade som skrev om det i mitt förra inlägg. Fick återigen uppleva det på jobbet, helt otroligt.

Hur som helst. Såg någon skriva på facebook om en video, bystander effect. Det hände nyligen att en liten flicka blev överkörd av en skåpbl i Kina, 18 människor går förbi, ännu en bil kör över henne, tills en städerska plockar upp henne, flyttar på henne och kontaktar föräldrarna. Det finns massa liknande videor på youtube om man söker, bland annat med test som man gör. Alltså skådespelare som spelar att det har hänt de något, och man tittar på hur lång tid det tar för någon förbipasserande att reagera. Var är moralen? Vad är det här, kan det ens kallas för mänskligt enligt dess definition? Jag finner helt ärligt inga ord för det här.

Min vän i Uppsala berättade till exempel i helgen om hur hon var påväg från jobbet och såg en gammal tant ligga på gatan. Ingen gjorde ett skit. Hon däremot stannade med bilen för att kolla läget. Då kommer det fram en kille och frågar om hon känner tanten. Det visar sig att hon är dement och har flytt ifrån ett ålderdomshem. Hon ser numret på hennes rullator, ringer och kör dit henne. Varpå hemmets chef tackar henne starkt. Vi påpekade bland annat hur sjukt det var att hon ens lyckades komma bort, för tanten hade inte gått i fem minuter, snarare kommit en 30 minuters sträcka.

Jag vet inte hur många gånger jag själv sett olika saker påväg hem från jobbet, krogen alltså. Alla gånger har jag agerat eller ringt polisen. En gång körde en kille i millimeters avstång på motorcykel förbi oss på trottoaren, en kille låg på asfalten på en sidgata och blödde från huvudet, en alkoholist ramlade från cykeln, en äldre kvinna höll på att bli bortsläpad av en okänd man, ofrivilligt. Varje gång har jag gjort något. Är jag den enda människan som hellre själv skulle dött, än att leva med något sådant samvete? Vad handlar detta om egentligen. Psykologerna säger i dessa exemplar videor att det handlar om att vi är en grupp människor, att varje individ förväntar sig att en annan kommer att agera. Vilket även visat sig att när en person velat hjälpa till, då kommer resten också.

Huvudpoängen med detta är egentligen det jag brukar säga. Och det är att jag vet till hundra procent att om det skulle vara så att jag själv skulle hamna i en sådan sits, så vet jag att jag inte kan räkna med någon annan än mig själv (vid knapp reaktions tid). Helvete, helvete helvetee.

Jag är så besviken.

En sak jag känner att jag vill påpeka är att jag inte vill bo i Kalmar just nu. Jag har verkligen stor stads abstinens och att ha varit i Uppsala och Stockholm i helgen är så jag. Jag bara känner det, jag blir en helt annan människa. Det bästa med det är att jag har friheten att klä mig precis som jag vill utan att det blir konstigt. Till exempel så är man mer mode medveten, även om det finns några white trashes, och tycker att knall färgat läppstift är snyggt. Man kan börja prata med en människa utan krångligheter, dessutom föra normala konversationer med personer som har lite mer allmänbildning än i lilla Kalmar. Sjukt mycket fördomar, ja, men jag har även upplevt det. Självklart finns det alltid individer.

Jag har gjort världens kanske godaste mat som jag fick receptet på av min syster. Synd att man inte har en man att dela den med. Den gick ni på va? Hell to the no, jag ska äta upp varenda smula själv och njuta ännu mer. Jag gillar faktiskt att äta själv. Och laga mat till dygn hög musik. Nu, åter till maten.

Uppsala på lördag med hela jugge maffian som syns på bild nedan. Världens bästa gäng att vara med. Jag behöve få vara lite av en patriot. Vi ska dessutom få en tillhörande liten knatte vilket gör mig otroligt glad.

På lördag blev det en sväng till Stockholm och Tamara, dreamteam is all I have to say. Hur vi lyckas? No fucking clue. Jag slog rekord i walk of shame för min sula på klacken hade åkt av, där gick jag mot pendeln sju på morgonen medan folk var påväg till jobbet, släpade hela mig framåt och ramlar till råga på allt för att jag fastnar i sulan.

-

-