all i have is love for humanity

Nu var det ju ett jädra bra tag sedan jag skrev sist. Jag har knappt haft tid och när jag väl haft det har jag velat sitta framför tvn eller göra annat avslappnade. Sedan jag kom hem från Tyskland över jul och nyår har det varit fullt ös med tentor, arbeten, presentationer osv osv. Aldrig slut! Men nu verkar vi ha en lite lugnare vecka framför oss, tack för det. Förutom att jag ska jobba natt onsdag-lördag. Men det ska nog gå bra :)

Jag har hunnit resa en del innan nyår och nu är faktiskt nästa Frankfurt resa inbokad, med min vän Arta. Vi åker den andra mars och är borta till den trettonde, ska bli skönt att vara borta ett riktigt bra tag så man hinner känna av det. Och med tanke på att det redan är typ vår där kommer det ju bli underbart lyckat. Jag längtar bort bort!

Jag har äntligen fått besked från Röda Korset och tagit mig an att vara mentor för emigranter, ska bli riktigt kul!

Och så ska jag vara värdinna på en mässa på lördag, så nu äntligen ska jag på riktigt kunna engagera mig på fritiden.

Nu ska jag sätta igång med min uppgift i min tyska distanskurs som ska vara inne idag. So later!

Min nya cv bild, stylish. Tackar Joanna Kohnen för det.

I really wanna see if you can go downtown with a girl like me

Såg precis filmen my name is khan. Filmen ur ett granskat perspektiv kanske inte är den bästa som gjorts, men den har ett budskap som i många fall kan vara ödesavgörande. Liksom det var för Khans son, Sam.

- en oskyldig människas död, dödar hela mänskligheten.

Citatet ovan finns tydligen i islams heliga bok. Jag har inte läst den, fastän jag borde ha gjort det för länge sedan, liksom alla andra människor. För jag tror att kunskap kan ge förståelse i detta fall, och öppna ögonen för många trångsynta och fördomsfulla.

Det finns bara två sorters människor, onda och goda, ingenting annat skiljer oss åt.

It is me, my pride and my bosnian passport against the world. Let's see how far i can get.

I wish I hadn't seen all of the realness
And all the real people are really not real at all
The more I learn the more I cry
As I say goodbye to the way of life
I thought I had designed for me

Then I see you standing there
Wanting more from me
And all I can do is try

Elzana och Arijana i lördags efter utgång, i iglon utanför vårt hus.
Underbar kväll med vänner. Korridorsfest, utgång och efterfest.
Kalabalik är bara förnamnet.

Igår var det svinigt kallat. Har nog inte varit så kallt än, förrän igår. Jag var helt blå när jag kom ut ur duschen mitt i natten. Fifan.
Idag hade vi föreläsning på skype, sjukt coolt men samtidigt läskigt. Michael Hall föreläste från Australien för oss. Han sa bland annat i slutet att det var många som trodde att tekniken skulle ersätta "face-to-face" kontaken i framtiden, trodde många idag. Men han påpekade hur man faktiskt måste träffa människor för att skapa ett förtroende mellan varandra för att kunna göra framtida internationella affärer. Scary med teknik!

Ikväll blir det förfest med några av favorittjejerna i Kalmar och utgång. Sist jag drack mitt rosévin gick det åt helvete, får se hur jag lyckas hantera det idag. Gott är det! Sedan blir det seminarium imorgon och direkt till Norrköping efter det. Sedan väntar Paris, Paaararrrrrrisiiisisisi. Kan inte säga det nog många gånger!

Jag fick resten av bilderna, alltså de som inte ligger ute på facebook, från Karin igår. Det är från vår semester i Kroatien (Zadar, Makarska) och Bosnien (Banja Luka). Desto kallare det blir, desto mer saknar jag sommaren och undrar vart den tog vägen. Det gick så snabbt, och jag kan inte säga annat än att det var en av mina absolut bästa sommrar. Så jag tänkte berätta lite nu.


 

Vår första kväll / natt tillbringade vi vandrandes i Zadar. Strosade runt hela natten och tittade på gamla stan som var otroligt vackert. Vi tänkte att det var ovärt att betela boende så vi hittade en bar att hänga i. Efter att baren hade "stängt" satt vi kvar med bartendersen och drack ända till morgonen runt 6 då vår buss till Makarska (dit vi skulle egentligen) gick.



Hamnen i Zadar.



I Zadar hittade vi Konsum med ett Z.



När vi väl kom till Makarska, med en sönderdragen resväska som innehöll 20 kg av skitgrejer så satte vi oss på balkongen med ett av de godare rödvin jag druckit faktiskt. Här tillbringade vi många fina stunder, speciellt medan den andra duschade. Det fanns tillfällen vi funderade på om vi skulle duscha tillsammans eftersom vi hade bråttom till våra träffar med boys men insåg att vi fick klaustrofobi endast av att vara själv i duschen.



På nattklubben Deep hittade vi nya vänner från Australien.



Bara för att pappa säger att Karin åt nyttigt hela tiden och jag fett så vill jag med denna bild visa hur mycket broccoli med räkor och annan havsmat jag åt. Så det är så!

Vi var arga på servitören eftersom Karin bett om att få lite blodig tonfisk, men den var helt torr. Därför snodde vi räkskalare, som vi fortfarande har som minne till detta.



Här kan jag inte riktigt påstå att jag fullt kommer ihåg vad jag höll på med.

Där har vi den snodda räkskalare, vi hade fortfarande lite skadeglädje i oss.




 
Ibland satt vi på stranden tills det blev morgon och vi snart hungrade ihjäl, avnjöt lite mer rödvin, lite sång, cigaretter, fotbad eller vad det kunde vara vi ville få för oss att göra.



Här kommer ett fenomen vi fortfarande tycker är helt otroligt. Karin på denna bilden, har varit ute en hel natt och festat på max nivå, suttit på stranden tills bilarna började åka till jobbet och folk öppnade restaurangerna. Karin ser lika perfekt ut ändå, what a woman!



Jag för heta diskussioner om före detta Jugoslavien med en Kroat. Han var otroligt förstående och rolig att diskutera med. Dessutom ganska snygg?



Ännu ett fenomen vi fortfarande förundras över. Vad hände här egentligen? Karin, vad gjorde du medan jag sov?



Pappa pappa, kolla jag äter SALLAD! Den var hur god som helst btw. Jag vet inte hur man säger det men kanske hemodlade tomater, gurkor och andra grönsaker? Som har så mycket mer smak och saft. På den här restaurangen fick vi definitivt den bästa servicen också. En blomma ur trädgården och ett glas bubbel som välkommande, maten, och sedan frukt efterrätt med dessert likör. Tack för det.



Dessutom var det sjukt mysigt!





Vi träffade en kille som hette Mario, han var jätte trevlig och någon form av modell. En av de snyggare kroaterna jag sett i alla fall.



Ibland behövde vi en kaffe på morgonen, och då fanns det precis på stranden. Här tillbringade vi stor del av vår tid faktiskt, allmänt njutande av utsikten (bartendern och stranden).



Dääääär har vi honom!



På hemväg från beachen. In på affären och köpa lite rödvin först bara. Jag hade sjukt heta rosa gummisandaler som jag hade på stranden apropå stranden. De slängde en jävla ungjävel i havet utan någon som helst anledning när jag var ute och simmade. Så jag fick jaga rätt på hela tjeckiska släkten på stranden för att starta en dyknings jakt efter det. Upprörande.



En gång beställde jag en cosmopolitan men fick en.... fruktsallad?



Nu jävlar har Karin fått syn på någon hon vill ha, nu!



"Karin, seriöst, vart var det vi bodde nu igen?"



Ibland lyckades vi bli aspackade redan på stranden där vi satt fram till det blev mörkt och spelade schack med några killar från Bosnien.



Sådana dagar/kvällar var vi glada!



Jag var alltid sist i vattnet och badade med ölmagen. Finns knappt något mer underbart än att vara smått påverkad och vara helt ensam i ett gigantiskt hav.



Ibland sprang vi för att köpa frukost!



Vi tyckte att servitören skulle ligga ikväll, så vi bjöd på lite kondomer!



När vi om till nästa ställe så tyckte vi att servitören verkade så besvärad av att ta kort på oss att vi tyckte att även han var i desperat behov av ett ligg, så vi gav även honom lite kondomer med räkningen.



Vår sista kväll tittade vi oss omkring och alla verkade vara så himla fulla och ha så roligt så vi bestämde oss för att göra någon åt vårt alltför nyktra tillstånd. Vi gick till baren, men redan här borde vi insett konsekvenserna av att detta inte skulle sluta bra..



Livet är underbart..



.. eller inte? Karin, ska vi se hur mycket jag kan skaka på huvudet utan att välta omkull?



Jag, och något som ser ut som en Kebab i en främmande båt.



Ingen Kebab, men absolut någon som enligt Karins min går att bedöma som fruktansvärt gott just nu.



Jag ligger på kyrkmuren. Detta är de få spår vi kunde hitta från denna kväll... vår sista kväll.. då vi vaknade med skorna på och världens äckligaste backfylla. Dessutom med endast en halvtimme på oss att sticka the hell out of rummet som låg upp och ner.



Boys boys boys.



Karin ber om förlåtelse för alla synder.

Det var lite av allt som hände under en vecka i Kroatien.



Vi är bruna och nöjda så vi sätter oss på en buss till Banja Luka (Bosnien och min hemstad).



Ortodox kyrka i Banja Luka.



Karin gillade kakorna som man fick med kaffet och tömde stället på de.



Jag fick mina pannkakor med tusen kilo socker.



Huvudgatan (Gospodska).



Lyx frukost hos världens bästa mormor.



Här har vi trapporna som gav mig mina benmuskler efter två månaders vistelse i Bosnien.



Vi åt cevapcici och drack Sarajevsko, utsatte Karin för lite kultur.



Sen mötte vi upp mina barndomsvänner.



Som tyckte att det var roligt att träffa en svensk och tyckte om Karin väldigt mycket.



Sedan var Karin tvungen att åka hem till Sverige pga jobb så jag och mormor följde henne till bussen och sa hejdå. Det här var Karins och min vistelse nere i f.d. Juggeland. Jag stannade kvar i ytterligare cirka två månader men det orkar jag inte berätta nu. Hoppas ni hade trevligt genom vår resa.

Precis hemkommen från jobbet och lika pigg som vanligt. Shit, jag hade inte mycket att göra ikväll så hade all tid i världen att observera min omgivning. Alltid lika roligt att vistas nyktert bland 18 åringar. Det kändes som att jag stod på gatan utanför ett dagis och tittade på barnen som lekte. Hångel här, hångel där. Ja jag vet att vi alla går igenom en sådan period i livet och jag har väl varit precis likadan, men ändå alltid lika fascinerande.

Åh jag blir så less på att universitetet konstant ska handla om vem som är bäst, snyggast, populärast, får bäst betyg, klarar flest tentor osv osv. Listan är lång! Idag var vi på förfest med några tjejer i klassen och jag såg fram emot en trevlig kväll med prat. Men inte så mycket prat om skolan. Vi skulle få våra resultat från en hemtenta och ett arbete ikväll och det första alla gör är att de kollar det där på plats när det kommit ut. Så börjar snacket. Mitt resultat på arbetet var bra, men hemtentan fick jag först en komplettering på men då hade det blivit något fel så jag fick visst underkänt och får göra om skiten. Då får man den där falska jävla åh vad vi tycker synd om dig blicken, fast ingen bryr sig ett jävla piss för de känner sig själva bara tusen gånger bättre för det. Sen går de runt och skryter med sina vg:n. Chesus! Jag hatar deeeeet. Ja jag har inte klarat tentan, men världen går inte under för det. Jag fixar det ännu bättre nästa gång.

Jag har också fått vgn liksom, big deal? Nej! Jag svarar bara på att jag klarat tentan om någon frågar och livet går vidare. Och är det så att någon inte har klarat den, särskillt om det är någon av mina vänner så bryr jag mig faktiskt och erbjuder mig att göra allt jag kan för att hjälpa. Vi är här tillsammans och vi gör precis samma sak. Varför inte hjälpas åt så blir det så mycket lättare och roligare för alla? Falskhet är number one i högskolesystemet. Är man inte falsk, kommer man ingenstans.

En annan sak som vi diskuterade på bibblan häromdan var hur goda vänner alla blir helt plötsligt när de behöver något från en annan person, som de i vanliga fall väljer att ignorera i princip.

Stisni sake, stisni zube
budi sto jesi, pokazi sto znas
hodaj pravo, ne gubi nadu
imaj vjere, tvoje vrijeme ce doc'

Svijet voli pobjednike
voli zlatno znamenje
kada si prvi svega si vrijedan
na tronu moze biti samo jedan

Na tvome putu uvijek ce biti
onih sto mrznjom krecu u boj
njihove duse su sitne duse
njihova srca su bez ljubavi

Jer zivot nije ni bajka ni san
zivot nas tjera u novi dan
preko trnja i kamenja
ponesi boje svojih zastava


Elzana and me, som Besstisar under nollningen -10

Jag förstår verkligen inte vad vissa tragiska människor har för problem. Det känns som att många bara väntar på ett tillfälle när man gör bort sig så att de kan backstabba en, kniven ligger och väntar konstant.
Jag har varit väldigt glad och trevlig mot alla den senaste tiden vad jag vet och jag är aldrig otrevlig mot någon som inte gjort mig något. Så jag förstår inte att det finns de som det verkligen känns som att man får hatblickar ifrån. Kan det vara avundsjuka på något, jag vet inget annat skäl seriöst.
Jag vill bara gå min väg och göra det jag vill göra färdigt.

Jag längtar så mycket till syster i Frankfurt och Paris med mina vänner.
Även om jag är lite av en ensamvarg ibland så föredrar jag sällskap av underbara människor.

Idag har jag pluggat och haft föreläsning, nu blir det cevapi och potatis till mat. Njam njam


When it get's tough you've got to fight some more.

Sandra och jag