Ångest är bara förnamnet.
Yes, plugget har rivit igång på riktigt nu och ångesten kommer med i paketet.
Jag har två helt sjukt tuffa kurser kvar att klara från förra terminen i Företagsekonomi I och jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jag har anmält mig till en distanskurs där jag ska försöka ta itu med de samtidigt som jag har börjat läsa Turismvetenskap I.
Jag jobbar också till och från och känner att jag gärna skulle hälsa på mamma och pappa, då syrran har stuckit till Tyskland ett år nu och de är helt ensamma. Dessutom saknar jag de faktiskt, och mina fina vänner hemma.
Sedan har jag sett bilder från Frankfurt och skypade nyss med syrran, hon berättade om alla sjyssta klubbar, den underbart fina staden och att det händer massor helt tiden. Det skulle vara en upplevelse att åka dit, från Kalmar.
Så Gisela, set the date! :)
Nu står det på agendan att läsa 30 sidor till innan sömna och föreläsning imorgon.
Someone shoot me, anyone?
Jag saknar sommaren. Så här kommer min vackra vän Karin, på vår Kroatien resa.
Min privata after work.
När jag kom hem från jobbet inatt satt jag på Sex and the City 2. Jag kände mig för trött för att sova på en gång så jag somnad till den. Någon gång vid filmens början så upptäckte jag även en chokladkaka vid nattduksbordet, och jag var riktigt sugen på den. Efter de första tuggorna minns jag knappt något, men jag vet att kakan var borta imorse. Ganska sick.
Nu till filmen, alltså den är så rolig. Den har så många roliga scener och jag kan tänka mig att även killar skulle tycka att den var rätt komisk om de tog sig modet och tiden att faktiskt se den.
Men den är fruktansvärt klyschig. Jag tycker det att det blir ett lite överdrivet perfekt slut på den.
Här kommer deffinitivt det bästa med hela filmen iaf.
Dick Spirit!
Ge oss Sverige tillbaka.
Jag fick ett brev ifrån SD, bara härom dagen
Jag öppna och läste - icke!
För jag såg att de var suckers, bara från omslaget
så ni kan sluta att skicka,
Eran hatkampanj, eran reklamkampanj
vi vet redan att de leder till gaskammarn.
Och vi skulle ge er Sverige tillbaka
'vi vill skicka folket tillbaka'
Så jävla ologiskt och ogenomtänkt
Som om ni hade patent på vad som kallas svenskt
Svenskhet förändras ständigt och jämt
Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en
gräns.
Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån
Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började
hata
Vi tar Sverige tillbaka, vid valurnan och ute på gatan!
Rassar och Nassar precis vid gränsen
Som Kjaersgaard, Jimmie Åkesson och Siv Jenssen
Visst är det hemskt, men samtidigt härligt
att ni tycker mångfalden är så förfärligt
så besvärligt, Sverige i många färger
Blundar hellre än att se er om i världen
Men dölj era budskap väl, era kräk
Beyond logotypen ni är vad ni är.
Och det värsta som kan hända är väl det som redan
händer
Att massa nya svenskar härstammar från andra länder
Men all denna rädslan, okunskapen
Det är ett trubbigt vapen, för vad finns kvar sen?
Sverigedemokraten är skev i basen
Claimar rätt till Sverige, och vill ha tillbaks den.
Vad blir kvar av ditt fosterland utan invandrare
Det är som ett fartyg utan ett ankare.
Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab?
Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans?
Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn?
Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax?
Jag vill inte ha era traditioner, jag vill inte ha eran`trygghet´
Jag vill inte ha eran definition av det ni kallar
svenskhet
Ge oss Sverige tillbaka..
Ge det tillbaks....
Jobbilijobb hela helgen.
Är precis hemkommen från en kväll på Harrys.
Man borde börja gå ut mycket oftare på Harrys egentligen, speciellt fredagar. Det kryllar av snygga, lite äldre (runt 25års åldern) killar som jag har en känsla av att de vet tydligt vad de vill och inte. Det är en egenskap som åtminstone jag uppskattar med män. En man ska vara manlig och kunna uttrycka sig rätt om det mesta.
Godnatt världen!
Btw det här är
en bild från förra vintern,
ser inte riktigt
så blek ut än..
Till min mormor/za moju majku
Eftersom jag inte kan ringa dig säger jag det här. Grattis på Eid!
Posto ne mogu da ti cestitam preko telefona.. Bajram Serif Mubarek Olsun!
Love u.
En söndag i good old Kalmare stad.
Men det var riktigt mysigt, mycket skratt och fjanterier som vanligt och kanske mer.
Nu får det räcka med fest, åtminstone då alkohol är inblandat. Känner mig väldigt sliten efter två veckors nollning som igår gled mot sitt slut. Tacka gud för det.
Har saknat dig!
Svenska tjejer är inte blonda, de är råttfärgade.
Jag känner lite för att ta upp ett ämne/en fördom som jag tänkt på ganska mycket den sista tiden. Jag ogillar skarpt fördomen om att svenska tjejer ska vara blonda och blåögda.
Blåa ögon har ju faktiskt många, men långt ifrån alla. Men det här med håret, alltså ibland undrar man ju om folk skämtar när de frågar om det verkligen är sant. Mer än (min egen statistik) 60 % måste ju färga håret blont från att det har varit råttfärgat, vissa har även mörkare hår då man ser värsta utväxten. Och de tjejer som inte har färgat sitt än kommer att göra det bara för att människor har en viss syn på hur svenska tjejer ska se ut och bete sig, och till slut faller man för det för att "passa in". Det är hemskt att säga men det känns som att även tjejer som inte har rätt utseende men som är svenskar, faktiskt hamnar lite utanför och blir behandlade annorlunda.
Själv är jag ju utländsk, men har både svenska och utländska vänner, blonda som mörkhåriga av varje grupp. Jag vet inte om det är nojja just pga att jag själv faktiskt inte är svensk eller om det verkligen är så att det skiljer sig på beteendet beroende på vad man har för hårfärg.
Dessutom vill jag påpeka att jag några gånger på jobbet har sagt att jag är från Umeå (vilket jag är, men inte ursprungligen) och då har jag fått reaktionen men vadå var är du ifrån egentligen. Då brukar jag svara vadå egentligen, jag är svensk, vad skulle jag annars vara? Och då tittar de på mig som en idiot. Det känns lite som att det finns många oallmänbildade människor som verkligen inte är medvetna om att det finns svenskar som är riktigt mörka, i hårfärg och ögonfärg. Jag tycker att det är sjukt om jag nu hade varit svensk att inte denna personen trott på mig, kul att man inte kan känna sig hemma i sitt eget land.
En annan rolig sak är att jag varit med om att man gett mig komplimanger för mina fina blåa ögon, då jag endast haft blå ögonskugga. Om detta nu är något vi ser förbi så snabbt och egentligen inte kan skilja på, varför är det i slutändan så jävla viktigt för alla?
Introduktionsvecka i Kalmar
Cykelbyxor
Jag trodde verkligen att cykelbyxor skulle göra lite av en comeback, så jag köpte ett par. Det är något av plaggen som jag använt mest under perioden som gått sen jag köpte de. Underbart uttöjbara vilket gör de sköna som fan, skapade förr oss brudar med lite kurvor som har booty att visa upp och svarta. För mig kan det inte bli mycket bättre. Så jag fortsätter med mitt race som vanligt.
Och mina favoritskor från tamaris, sjukt sköna med hög platå, snygg passform, blir lång i de och dessutom är de mer eleganta än de flesta skorna men samtidigt annorlunda. Love.
Måste påpeka hur extremt duktigt jag har pluggat de senaste par timmarna.
Kontrollerande flick/pojkvänner.
För det första vill jag påpeka att jag inte alls förstår människor som blir ledsna över att de gör slut med sin partner och blir singlar, jag menar det är ju en frihet!
Sen vill jag gärna diskutera det här med kontrollerande förhållanden. Jag undrar verkligen varför en person vill utsätta sig själv för något sådant. Att någon annan människa ska styra över vem du umgås med, om du får gå ut, vad du ska ha på dig, kolla din telefon, kolla din facebook med extremt jämna mellanrum och allmänt förbjuda eller påpeka saker. Min största fråga här är, tycker verkligen den här personen om dig då? Då ska man väl tycka om den personen för den den är. Jag förstår att alla kan bli svartsjuka men det finns väl ändå en gräns. I slutändan skulle jag gissa på att det handlar om brist i förtroendet och tilliten till varandra. Men, om man är rädd för att ens partner ska vara otrogen eller liknande, om man vänder på det varför utsätta sig för det.
Jag kan inte påstå mig vara en expert på förhållanden men jag har ändå en bild av hur det ska vara. Jag vill inte att det ska vara påfrestande att vara med någon, ansträngande, att jag ska behöva vara rädd för vad jag gör. Jag vill kunna trivas och njuta. Men framförallt så vill jag mer vara en kompis med min pojkvän än en partner. För mig är meningen med att hitta någon att man ska komma överens och avslappnad, vilket gör att man även blir lycklig.
Fast å andra sidan, jag kanske har för höga krav? Jag har ju trots allt typ aldrig haft ett seriöst förhållande. Det kan ju bara vara så enkelt som att det inte är min grej.
Nijedno musko na svijetu
ne voli jadnice
i zato ne zali, sestro
ne daj se kraljice
Back in Kalmar.
Men det är skönt att vara tillbaka, sätt igång med plugget med helt nya tag!
Träffat många av mina vänner här redan idag och är glad för det.
Men det var fan inte roligt att öppna min toadörr efter två månader. Fan i helvetes satan vilken jävla stank.
Nu är det städat.
Best summer ever.
Jag är sugen på att skriva om något men inte säker på vad. Kanske lite om världens bästa sommar?
Har ju varit borta i nästan 2 månader så kan inte direkt sätt igång med detaljer men i alla fall berätta vart jag hängt. Det började med att jag och min vän Karin bokade en biljett till Kroatien, destination Zadar.
Det var faktiskt rätt så spontant ändå, vi hade inte bokat något boende heller utan stack bara. Det visade sig vara det bästa beslutet jag gjort på länge.
Vi tillbringade en dag/natt i Zadar vandrandes runt genom underbart fina gamla stan, för att sedan träffa lite roligt folk som jobbade i en bar och chilla till 6 på morgonen när vår buss till Makarska gick.
5 timmars bussresa för att komma till 30 grader värme, där min väska går sönder utanför en turistbyrå, grabbar första bästa boendet som också visade sig vara kung och direkt sticka till stranden.
Sedan fortsatte det i ca 8 dagar med noll sömn, fest, underbar mat, sköna människor, snygga bartenders, sol och baaadd.
Sista kvällen kom vi på att vi inte någon kväll hade festat riktigt hårt någon gång på natten, så vi sprang till baren och satte igång med alla sorters shots och alkoholsorter. Efter ca 1h var vi ställets centrum och hade såå roligt.
Klockan 12 skulle vi vara ute ur rummet, och kl 7 ungefär kom vi hem och hade inte packat. Tydligen däckade vi ganska hårt med eftersom jag iaf vaknade med skorna och allt på. Panik? Ja. Slängde ihop allt på en halvtimme för att låsa in väskorna på stationen och dega på stranden en sista dag innan färd till Banja Luka (min hemstad i Bosnien) senare på kvällen.
Innan Karin stack hem för att jobba tillbringade vi en underbar helg även i Banja Luka med mina barndomsvänner, lite bosnisk mat, min mormor, absint, bosnisk kass musik, jag fick även Karin att både röka och dricka öl. Success.
Karin åkte hem för att jobba på Borgholm och jag fortsatte vara kvar i Bosnien med mormor.
Jag läste, umgicks med vänner, festade, lärde känna människor, gick runt i min hemstads gator och bara njöt.
En dag kom min vän Melisa med hennes pojkvän och hämtade upp mig för en roadtrip.
Så vi åkte till hennes pojkväns hemstad och var där i någon dag för att sticka vidare till Sarajevo, Bosniens huvudstad.
Vi fick uppleva allt ifrån historia, fest till fotbolls-vm. Riktigt rolig vecka även detta.
Sedan kom min kära syster och andra släktingar även förbi, som man fick umgås med.
Jag kan sammanfatta den här sommaren som min värsta samtidigt som den varit min bästa. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, mitt hemland, Sverige, min familj, människor i allmänhet och situationer.
Men jag ångrar inget, tvärtom; jag grät när jag skulle hem. 
I want back.
Körskolor.
Jag känner att jag måste ta ut min ilska någonstans.
Det hela började för ett år sedan när jag gick på Haga i Norrköping, jag hade en skitbra lärare som jag trivdes kanon med och kände att det flöt på bra. Helt plötsligt skulle han öppna eget och Haga gav mig en ny lärare. En lärare som jag inte förstår hur han kan jobba med det han gör. Minsta fel jag gjorde fick jag en utskällning för. En människa jag knappt känner står och skriker på mig och skrämmer livet ur mig. Dessutom kunde han ha dödat oss båda, för jag körde samtidigt som han blandade sig i och skulle gasa/bromsa/dra i ratten osv. Han gjorde så att jag började ogilla att köra helt och hållet. Mamma och pappa förstod aldrig problemet så jag körde upp ändå.
Jag körde upp två gånger, med samma bonde till instruktör som var mobbad när han var liten och nu försöker ta ut sin ilska på oss som är nöjda med vårt liv.
Nu har jag anmält mig till en intensivkurs i hopp om att få allting gjort snabbt och smidigt på ca 2 veckor. Jag säger inte att jag kommer att klara det, men det kändes som en bra planering att köra på dagarna och plugga på kvällarna då man bor på skolan och allting. Nu helt plötsligt, när jag kommer hem från min semester, ser jag att de har bokat förarprov utan min tillfrågelse under den mest hektiska veckan under år 2010. Jag ringde nyss och då säger hon "vi försöker boka det så snart i tid vi kan men eftersom vägverket har stängt några veckor i augusti så blir det svårare för oss". Jag ger fan i hur svårt det är. Men så kan jag inte säga. Jag måste vara en fin och snäll flicka eftersom jag har betalat de här idioterna redan och nu måste tåla deras jävla skitsnack. Jag har sådan ångest nu eftersom jag har en tenta mitt emellan intensivkursen och teorin och kommer såklart att ha glömt typ allting jag har lärt mig de här dagarna som jag pluggat innan och under tiden. HELVETE HELVETE HELVETE.
Back on feet.
Man har dagar när man bara inte vet, inte förstår och verkligen inte vet vad man vill med livet egentligen. Men det är få dagar, och de passerar. Dock hjälper dessa dagar mig att inse och uppskatta alla andra underbara dagar, när hälsan är bra, man klarar saker man aldrig trodde man skulle bli av med osv.
Till exempel så hade jag en tenta som jag har kämpat med och som förföljt mig sedan jag började plugga. I maj gjorde jag den för tredje gången och fick nu resultatet att jag klarade den för någon dag sedan. Det är sådant som gör att man vill kämpa vidare. För som jag sa till min mamma och som jag skrivit i min blogg förut, så kommer jag göra en tenta tio gånger om det nu är det som krävs för att jag ska klara den. Men när jag väl får ett godkänt resultat så kommer jag vara tusen gånger mer glad än vad jag var innan.
På fyra månader som jag har pluggat så har jag förändrats så mycket som person. Att vara student suger ut så mycket mer energi ur en än vad det gör att jobba på två jobb och i genomsnitt sova max två timmar per natt. Men samtidigt inser jag redan nu att det här kommer bli en tid i livet som jag aldrig kommer glömma.
Nu är sommaren här, det är runt 20 grader ute, jag är mig själv och snart flyger vi iväg på semester.
Lalalalalila laaa laadada ..
Jag och Karin, Kroatien here we come!
Jag blir så lack på världen vi lever i.
För det första så såg jag precis filmen Trade, som handlar om trafficking. För det andra har jag suttit och läst fortsättningen om det som händer i Gaza. (inte kunnat sova)
Helt seriöst. Nu får världen faktiskt ta och lägga ner, speciellt Israelerna.
Vad är detta? Först när "vi" och "vårt" folk blir berörda så reagerar vi. Är inte alla människor lika mycket värda?
Hur länge har inte den skiten pågått redan? Och jag tycker att det är så intressant med amerikanerna som vanligt, vilka jävla diplomater alltså, helt sjukt. De gör inte ett skit som vanligt men ändå är de änglar i allas ögon. Eller kanske inte änglar, men det är ingen som säger emot de heller. De framstår för alla andra som att de hjälper världen så mycket och är så goda människor, men när det väl gäller så vänder de ryggen.
"USA, som ofta använder sin vetorätt, till förmån för Israel krävde inte uttryckligen att Israel häver blockaden av Gazaremsan men antydde att åtgärden åtminstone borde lindras." / Aftonbladet
Vad hjälper det att det lindras? Vad hjälper det att vi beklagar att det spillts liv? När fan ska istället för de 7000 som stod och protesterade i Stockholm, när fan ska hela världen hjälpa till?
Never again?
all i can do is try
I wish I hadn't seen all of the realness
And all the real people are really not real at all
The more I learn, the more I learn
The more I cry, the more I cry
As I say goodbye to the way of life
I thought I had designed for me
And all I can do is try
Mina brudar Melisa och Nina hälsade på i helgen. Come back soon.
Onödiga uttryck.
Jag kan inte påstå att jag har det bästa ordvalet alltid eller ordboken. Men jag vill ändå ta upp ämnet.
Det finns vissa symboler, ord eller benämningar som för många människor inte har mycket kraft eller betydelse alls i sig. Dock så finns det även de som av samma sak blir sårade, ledsna, mår dåligt, påminda om hemska upplevelser, som skapar hat osv osv. Jag är den typen som försöker låta bli att säga sådana för att jag själv vet hur det är utifrån erfarenheter.
Före detta Jugoslavien kriget. Många invånare i det dåvarande landet var ortodoxa, vilket innebär att de tror på fadern, sonen och den helige anden. Detta visar de genom att ta upp tre fingrar, tummen, pekfingret och långfingret. Under krigets gång var detta en symbol för hat mot andra religioner och folkslag. Man använde det även i många liknande sammanhang efter kriget, och det används fortfarande idag i just samma syfte.
Personligen har jag en förståelse som inte många andra människor har i blodet. Jag är godtrogen och vill alltid, alltid tro det bästa och att människor egentligen inte menar det. Men samtidigt så var jag där, dock inte på samma sätt som många fler var. Deras mammor, bröder, döttrar & söner blev kallblodigt mördade i kriget där de tre fingrarna stolt visades upp upprepande gånger. Även om symbolen står för något annat så kommer den för resten av livet i dessa människors ögon kopplas till ett mord.
Fortfarande så kan inte lilla jag sudda ut det symbolen i grund och botten betyder. Däremot har jag alltid ansett och kommer alltid anse att religion är en privatsak. Sverige är ett klokt land, som inte har haft krig på nästan 200 år, och det är inte utan anledning. För som vi i Sverige känner till så är politik & religion två väldigt känsliga ämnen. Min mening är helt enkelt att man kan välja sina tillfällen för vissa uttryck.
Du lät henne komma närmre..
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Ett inlägg till Mamma.
Mamma, jag vet att du läser minn blogg så, sluta!
:)
Högskolenivå.
Men det underlättar ju absolut inte att alla som klarat den går runt och skriker om det. Det får inte oss andra att må ett dugg bättre. Snarare tvärtom. Det jag inte förstår är hur folk tänker när de gör just detta. Om jag klarar en tenta är jag glad för min skull men då går jag inte runt och säger det om inte någon frågor självfallet. Vi kämpar alla för oss själva, det är faktiskt ingen tävling.
Tävlingen börjar först i arbetslivet, för då spelar inte betygen någon roll. Då spelar egenskaper, erfarenhet och ett cv den största rollen. Så huvudsaken är att man har klarat sin utbildning, oavsett om det blir samtidigt som alla andra eller inte. Någon vacker dag kommer vi alla, som inte ger upp för några omtentor, stå där med vår examen och ett minne för livet från vårt underbara studentliv som vi aldrig kommer kunna uppleva någon annan gång i livet. Kanske kommer vi vara ännu mer stolta över den just för att vi kämpat oss igenom denna tid i livet och lärt oss fruktansvärt mycket om oss själva och fått nya kunskaper.
Jag saknar min syster. Hon kommer på torsdag. Jag räknar minuterna.
Days passing..
Jag är attraherad av en person som jag absolut inte hade förväntat mig att bli attraherad av. Ville bara nämna ämnet när det faktiskt kan vara så att andra faktorer än bara utseendet spelar in. Ett bra exempel på detta är nog Charlotte i SATC som har det bästa sexet i sitt liv med den sista hon trodde juste detta om på jordklotet. Det känns lite som en sådan situation.
Min kära syster kommer förhoppningsvis hit i dagarna. Jag känner att jag behöver henne.
Såg btw Step Up 2 i förrgår och den var helt underbar. Nu ska jag sätta på musik och dansa.
Här får ni bli lite avundsjuka..
