all i have is love for humanity

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu. Inte för att jag älskar att ha mitt liv planerat men ibland är det helt enkelt en nödvändighet. Ett bra exempel är i tider som nu, lågkonjunktur. Idag kom jag in i mitt första hands val. Jag ska utbilda mig till Turismekonom i Kalmar. Jag har haft en börda ett tag nu, där man bara allmänt oroat sig om hur det blir, vad jag kommer in på och vad som väntar mig. Nu vet jag, men ändå slog jag mig själv av glädje och förvirring i bordet när jag fick beskedet. Jag som precis hade börjat tänka att det kanske är meningen att jag borde bli journalist istället, för det var mina andra val, flera journalistutbildningar. Men nu inser jag att det fanns en anledning till varför jag valde att läsa just turismekonom programmet, det är ett steg i min långa planering, jag kommer komma ett snäpp närmare mitt mål genom denna utbildning. Nu när det är så verkligt, kan jag verkligen sätta lite säker grund för min tro och min dröm.

Det har gått någon månad nu när jag verkligen inte haft mycket för mig om dagarna, men nu kommer jag in i en period, på bara en dag dessutom, där jag måste börja göra massa saker. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Leta lägenhet, kan vara en bra idé? Fixa extrajobb? När jag kommer dit, börja träna? Sådana saker jag velat göra som kommer bara öppna sig upp för mig nu, alla möjligheter som jag missat. Men min funktion är verkligen, att om det händer en bra sak så vet jag att jag kommer åstadkomma så många fler. Det här är en del av min utveckling i livet, deffinitivt.

På fredag åker vi dessutom till Berlin, jag och fyra grymma brudar. Vi ska fira, och jag kan vara lugn, för när jag kommer hem vet jag vad som väntar mig de närmsta 3 åren. I've got a start. Linnéuniversitetet, here I come!

When she was 22 the future looked bright
But she's nearly 30 now and she's out every night
I see that look in her face, she's got that look in her eye
She's thinking how did I get here and wondering why

She's got an alright job but it's not a career
Whenever she thinks about it, it brings her to tears
'Cause all she wants is a boyfriend, she gets one night stands
She's thinking how did I get here, I'm doing all that I can

It's sad but it's true how society says her life is already over
There's nothing to do and there's nothing to say
'Til the man of her dreams comes along
Picks her up and puts her over his shoulder
It seems so unlikely in this day and age

Oskar Schindler uses Jews to start a factory in Poland during the war. He witnesses the horrors endured by the Jews, and starts to save them.

Ännu en man som offrade mycket för att hjälpa många människor. För den som räddar en person, räddar hela världen. Bara att det finns/fanns 2 så oegoistiska människor i världen ger mig hopp om en bättre värld. Det finns inga gränser för hur långt vi är ifrån en perfekt värld, men vi måste tro och kämpa för att vi kommer närmare. Jag tror att många människor väljer religion som en trygghet i just detta syfte. Många religioner ger människor förhoppningar och löften om att hur det än slutar på denna jord så kommer det en vacker dag bli bra. Men trots att religioner är skapade just för detta så har även det för många gånger använts som något att döda för. Det kommer alltid finnas goda människor, men det kommer också alltid finnas de som manipulerar och styr oss mot fel håll för makt.

Mina föräldrar har kämpat i 13år för att jag och min syster ska kunna leva ett normalt liv. Det hela började när jag var 3år gammal, i Banja Luka. Jag var utanför vårt hus och lekte på gården. Under den stunden hann det åka förbi ett fåtal stridsflygplan. Stridsflygplan är otroligt högljudda, flyger lågt och man kan skilja de åt. Jag som treåring hörde något ljud, lyfte upp huvudet och slutade le. Nu var leken slut och mitt liv började styras åt ett kanske ödesbestämt håll. Jag vet inte. Jag vet att jag frös till is, jag rörde inte en min men ändå så rann det tårar från mina små kinder. Mamma tog in mig hastigt i huset igen. Det här var ett moment när jag såg min framtid rakt in i ögonen. Jag är medveten om hur min tillvaro ser ut för stunden, men ingen av oss vet vad som väntar oss i framtiden. Vi har sagt "never again" förut.

Här var jag mellan 8-10år gammal, en av många flyktingar i världen.
Moskén "Ferhadija" som finns på bilden (byggd år 1579 under Osmanska riket) förstördes under början av kriget år -92. Videon under visar när man ska inviga återuppbyggandet genom att lägga första stenen.
Detta är den 7 maj 2001.

Jag vill även klargöra att jag inte är för återuppbyggandet av moskén. Jag vill med detta visa att vi trots att det har gått 13 år sedan kriget i ex Jugoslavien, inte kan komma överens utan våld.

Här ruineras en känd bro "Stari Most" i staden Mostar.
Byggdes likaså under Osmanska riket år 1566.
Den nya bron invigdes år 2004. Staden är än idag uppdelad på en "katolsk" och en "muslimsk" sida.
Bron separerar grupperna åt.

Med rubriken menas Shakiras otroligt bra nya låt I did it again. Den är sjukt bra. Hade inte hört den förrän igår när syrran spelade upp den för mig. Lyssna på den säger jag bara.
Nu sitter jag i min och Moas lya och myser under täcket. Nu är det mycket varmare, för vi har tömt elementen. Dessutom så hade tydligen de längst ner byggt om och det hade varit något fel på rören. Men nu är det som sagt bra, kunde t.o.m tvätta håret idag och komma ut utan att frysa alldeles för mycket. Stod dessutom riktigt länge i duschen och hade lite roligt. Vattnet räckte. Imagine that.
Nu ska jag tydligen få besök och vi ska titta på film. Vet inte vad det blir. Sjukt sugen på att se Paranormal Activity. Någon amatörfilm som sägs skrämma upp den mest immuna. Fast den blir nog att se på bio med tjejerna någon dag i veckan, förhoppningsvis.
Jag längtar till Berlin. Vi ska åka i december. Jag och syrrans tjejkompisar. Sammanlagt blir vi fem brudar. Då ska jag se till att supa min egen kära syster under bordet. Ska även ta bildbevis om jag lyckas, fast det kanske hon själv lyckas med också kom jag just på.
Glömde nästan berätta det viktigaste. Kuggade, igen, på min anda uppkörning. Fick samma instruktör, som även var mobbad som lite och nu därför vill hämnas. Det är min och Markanes teori.

Lyssna och njuut! Nu sticker jag till Lindesberg.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa. Åkte hit igår för det blev rekordkallt i vår lägenhet och jag var tvungen att duscha, vilket jag inte gjort på några dagar och var omöjligt att göra i den där kylan. Dessutom brukar varmvattnet inte räcka till ibland heller. Nu klagar jag inte, bara påpekar. Men här finns det ju sjukt många fördelar, jag slipper laga mat, jag har allt jag behöver och det bästa är att när man är här sällan så blir man så pass uppskattad att de gör allt för att man ska komma tillbaka så snart som möjligt. Kan vara så simpelt som att jag inte orkar gå upp ur soffan för att hämta ett glas vatten.

Jag satt inne på mitt rum förut och tittade igenom gamla brev, vykort, och saker som bara bär med sig sådana sjuka minnen. Jag har brev som sträcker sig så långt som för 12år tillbaka i tiden. Det äldsta jag har är ett sådant där fjantigt brev som min dåvarande "bästis" skrev till mig och gav mig rätt i handen. Det är fint skrivet och målat i olika pastellfärger som bakgrund. Det roliga med brevet är dess budskap. Det handlar om att min så kallade bästis på den tiden ville säga upp sin vänskap med mig. Hon hade bestämt sig för att hon inte ville sitta bredvid mig längre, för jag hade tydligen utan min vetskap börjat umgås med en annan tjej i klassen lite mer än med henne, därför skulle hon nu byta plats. Det är helt sjukt hur roligt det kan vara att läsa ett sådant brev tolv år senare. Det värsta är att jag är en sådan pussy att när jag läser sådana här brev så kan de vara det roligaste jag sett, samtidigt som det rinner tårar längs mina kinder. Minnen betyder väldigt mycket för mig. Jag är den glada jäveln, som för den delen också nämns i princip i alla brev ("det är inte samma klass utan dig", "jag är inte lika glad längre" och många skämt om saker jag har gjort som fått människor i mitt liv att skratta). Kanske betyder mina minnen så mycket för mig just för att jag kan vara så otroligt stolt över de. Jag ska inte säga alltid, men mestadels i mitt liv så har jag påverkat personer på ett positivt sätt. Jag har lämnat min inspiration, min personlighet och mitt leende i många av de jag har lärt känna i mitt liv. Och jag kan säga att Sverige inte är den enda platsen, eller för den delen Norrköping, där jag har smittat vidare, utan det är många fler än så.
Förhoppningsvis kommer jag kunna fortsätta med detta och även samla på papper, kort och olika saker i mina lådor som en vacker dag, kanske så långt som pensionär kommer få mig att le.

Här är min syster Belma, som för den delen också kan vara förbaskat rolig ibland!

Japp, där var jag idag. Det mest roliga av allting är att jag hade en tid 14.15 och jag höll på att försova mig. Vet inte om det var för att jag hatar att gå dit eller om jag verkligen var så trött. Har iofs blivit förkyld så jag sov väl inte toppen bra inatt. Hursomhelst tyckte jag att det kunde vara värt att nämna i min kära blogg.
Det var cirka 1-2 år sedan jag var där sist. Och då hade jag som jag sa till henne också inte haft samlag än. Det var smärtsamt som fan. Jag började gråta och kunde inte ens ta ett klamydiaprov. Nightmare! Men idag gick det jävligt bra, speciellt efter att hon visade mig en figur på hur en vagina ser ut och förklarade att där hon skulle stoppa upp den där plastiga haken så skulle vaginan vara så pass uttöjd att man ska kunna föda ett barn därigenom. Rädslan släppte nog lite efter det. Sedan var det ju underbart roligt när hon högt sa "perfekt" typ tre gånger efter att jag hade ställt upp mina ben, samtidigt som hon sköt upp mig i höjden för att kunna ta en närmare titt på mitt könsorgan. Det är inte många tjejer egentligen som pratar om sådant här, i så fall ibland på ett skämtsamt sätt. Men mestadels får man bara höra att det var "obehagligt". Vilket vi nog alla kan hålla med om att det är. Därför gick jag med på att intervjuas av två tjejer som pluggar till barnmorskor på Liu. De ska göra något form av arbete om hur tjejer uppfattar gynekologbesök.

En normal bild och under en onormal bild, men det är ändå mest bara vi två.

Ja det var ju ett tag sedan man skrev, men om det någonsin är rätt tillfället att skriva ett inlägg så vore det nog nu. Ikväll har jag jobbat och klockan är 5 på morgonen nu. Det gick skit på jobbet så jag fick sitta kvar ganska länge. Första gången det går riktigt dåligt för mig, riktigt dåligt. Sen så har jag bara varit gråtfärdig sedan i fredags när jag fick min underbara mensvärk. Jag kan gråta över vad som helst. Jag grät på jobbet fast ingen såg det ju jag gick undan självklart. Det känns jobbigt att det ska behöva vara så här.
Men jag vet ju vad som ligger till botten för detta. Jag trodde att jag skulle palla med det tryck jag utsatt mig själv för i nu ett halvår. Jag lever riktigt tufft som det ser ut just nu. Jag jobbar sjukt mycket hela tiden men har ändå försökt att hålla mitt privatliv i skick. Och nu har folk börjat klaga på att jag bortprioriterar de, jag hör inte av mig och ditten och datten. Det känns inte riktigt som att vissa personer har insett hur jag har det/har haft det. Jag har gett allt jag har, och då menar jag Allt! Jag sitter och gråter nu när jag inser att jag inte uppnått de målen jag velat för mig själv, delvis för att jag just lagt mig själv längst ner på listan, medan alla andra har satt sig själva på första plats. Jag tänker inte dra upp några konkreta exempel just nu men på sista tiden har jag blivit sjukt sviken. Det jag egentligen skulle må bäst av just nu är typ två månader i Thailand med bara mig själv på en strand och lite massage och omhändertagande. Jag behöver förståelse, jag klarar inte av mer skit just nu. Jag vill inte ha mer nedgångar, jag vill att något i mitt liv ska tyda på att det går framåt! Jag har alltid varit positiv och är alltid det men den sista tiden har det varit sjukt svårt och det känns som att min personlighet också har drabbats av det hela.
Jag kör upp snart och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer klara det. Jag behöver det, snälla ge mig det. Det är något av de få småsaker som skulle underlätta väldigt mycket på breda plan.
Det värsta jag vet är också att ens behöva skriva såna här inlägg men jag behöver skriva av mig någonstans så att man kan inse att allt inte är glid för min del just nu. I need a break people. It is as simple as that.

Peace

..baby we can do it, we can do it all night, put your body right into it and we do it alright... people singing, people dancing until the sunlight.. and we do it all night..
Den där låten har jag haft på hjärnan sedan vår utgång i torsdags och visst är den bra. De senaste två tre gångerna jag varit ute har faktiskt varit jävligt lyckade och även denna kväll blev det. Vi hamnade på en väldigt förvånansvärd förfest med personer man aldrig trodde man skulle hamna med. Men det visade sig vara riktigt lyckat, dessutom var de Mois granne. Med andra ord var det inte långt att gå från henne.. Sen var det Futom på Otten och en riktigt bra dj som dock med för lite folk där fick alldeles för liten uppskattning. Jag tyckte han var grym i alla fall, hoppas han märkte det. Det var ganska mycket elektro musik, vilket var en skön variation. Det var heller ingen text i låtarna så man kunde bara försvinna i musiken fullt ut. Fredagen träffade jag Marcelo för första gången efter ett halvår, om inte mer. Han hade varit i Brasilen och det var väldigt trevligt att få höra hur han hade det. Sen jobbade jag på kvällen och var allmänt bakis typ hela dagen och riktigt seg även på jobbet. Lördagen gick jag på den bosniska föreningen med mamma och pappa och deras vänner. Jag skulle jobba kl.23 igen så jag tyckte jag kunde följa med en sväng i alla fall. Där var det en sångerska och kvinnodagen firades med massa dans och sjungande. Härliga låtar och lita nationaldans. Jobbet var kul, jag fick riktigt många ragg på samma kväll medan jag själv hade många på andra håll. Jag lever ett tufft liv jag. Det blev som det blev till slut och jag hade det trevligt. Sen kom Anisa hem på söndagen och vi umgicks lite. Och idag kom min älskade lingonvecka på besök. Som tur är har jag fått mig för en vecka nu så jag kan hålla mig, och jävligt skönt att jag slapp värk på torsdag i alla fall. Imorgon ska det lunchas med Mois och växlas pengar till resan, sedan jobba. Idag sket jag i jobbet och tittade på Ugly Betty, jag har nya avsnitt. Wehoo. Jag är glad.

Thanks babes för en riktigt fun kväll!